I stråhattfabriken lades mer än två strån i kors

I stråhattfabriken lades mer än två strån i kors

Vid tiden för förra sekelskiftet var flätade hattar högsta mode och att vistas utomhus utan huvudbonad var otänkbart. Välklädda damer bar en stråhatt dekorerad med färggranna band, blommor, fjädrar och plymer medan herrarna ofta sågs i en halmhatt. Hatt var högsta mode vid sekelskiftet Louis Rügheimer och Carl Becker kom båda från Tyskland och hade 1868 startat “Stockholm Klädningtygs-Magasin” på Drottninggatan 5 där de sålde klädestyg, sjalar, paraplyer och parasoll. Nu ville de haka på modetrenden och bygga en fabrik för tillverkning och försäljning av halm- och stråhattar i olika modeller för kvinnor och män. På Kungsholmen förvandlades de gamla privata trädgårdarna från 1600- och 1700-talet till stadskvarter och Trädgårdsgatan bytte namn till Scheelegatan. Här i kvarteret Pagen startades Rügheimer & Beckers Stråhattfabrik 1887. Fabrikshuset ritades av ingenjör Wilhelm Dahlgren vars konstruktionsbyrå var specialiserad på värme- och ventilationssystem som bland annat installerades i Stadshuset. Bostadshus i gotisk palatsstil Högst upp i stråhattfabriken fanns flätlagret samt sysalen där band och foder tillverkades. Längst ner låg form- och pressalarna där hattarna slutligen fick det rätta stuket. Affärerna gick strålande och 1892 lät man uppföra ett bostadshus på Scheelegatan 24. Arkitekt var Alfred Hellerström och fasaden påminner om ett renässanspalats med spetsbågiga fönster och avtrappande burspråk i gotisk stil. Här flyttade fabrikör Becker med familj in på andra våningen i en lägenhet med burspråk, helboaserade väggar med intarsia och pardörrar med rikt skulpterade överstycken. Takmålningarna gjordes av konstnären Vicke Andrén som var flitigt anlitad och bland annat har målat taken i Café Opera, Kungliga Operan, Oscarsteatern, och Södra teatern samt Gustav Vasa kyrka. Fabriken förvandlas till bostäder Rügheimer & Becker blev snabbt...
Själagården – Äldreomsorg och fattigvård på medeltiden

Själagården – Äldreomsorg och fattigvård på medeltiden

Första gången “Stockholms Stora Kyrka” nämns i skrift är i ett testamente från 1279. Exakt när Storkyrkan byggdes är okänt men den första bykyrkan i trä brann ner mot slutet av 1200-talet. En treskeppig kyrka i sten invigdes 1306. Under 1420-talet byggdes den till med ett kyrktorn samt Själakoret – en katolsk stiftelse som bedrev social verksamhet i det medeltida Stockholm. Donationer till Själakoret Genom att skänka pengar till den katolska bykyrkan kunde stockholmarna få syndernas förlåtelse och därmed korta ner tiden i skärselden. Donationerna användes för att bedriva fattigvård, äldreomsorg och sjukvård. Själakorets främsta uppgift var att sprida budskapet om Guds frälsning bland stadens fattiga befolkning. Varje söndag delades allmosor ut till sextio nödställda personer. Själagården var prästbostad, äldreboende och fattighus Ett par kvarter från Storkyrkan låg Själagården där Själakorets präster hade fri bostad och mat. Huset var ett ålderdomshem där stockholmsborgare kunde få kost och logi mot betalning. Men Själagården fungerade även som sjukhus och fattighus samt barnhem för stadens många föräldralösa barn. Varje månad bjöds stadens fattiga på ett gratis “själabad” och under “Alla själars fest” fick de en gratis måltid. Bara rättfärdig tro kan frälsa själen Under 1500-talet nåddes Sverige av reformationen och 1524 tillsattes den första protestantiska kyrkoherden i Storkyrkan, Nicolaus Stecher. Protestantismen var emot avlatshandeln och de avlatsbrev om syndernas förlåtelse som såldes av den katolska kyrkan. Då den protestantiska läran predikade att endast rättfärdig tro kan frälsa människans själ försvann med tiden systemet med allmosor. Själagården stängdes och tömdes på sina inneboende och Gustav Vasa lät använda huset som tryckeri för att sprida den nya religionen. Tryckeri för psalmer på svenska En...
Två stilenliga hus på Floragatan i Villastaden

Två stilenliga hus på Floragatan i Villastaden

Det moderna Stockholm började växa fram ur Albert Lindhagens generalplan som lades fram 1866. Den innehöll förslag på gatureglering med rätlinjiga kvarter, trädkantade paradgator och anlagda parker för att utvidga gatunätet och utöka bebyggelsen på malmarna. Bostadsbristen var enorm och samtidigt ville man sanera kåkbebyggelsen och släppa in ljus och luft i stadsrummet. Villastaden – en ny idé i Stockholm Lindhagenplanen föreslog även att på vissa platser i stadsmiljön bygga enskilda villastäder med fristående bostadshus efter förebilder från England och USA. Det var privata byggherrar som tog initiativet och satte spaden i marken. Byggnadsföretaget AB Stockholm Byggnadsförening köpte 1876 in ett stort område med tobaksplanteringar norr om Humlegården och sex kvarter anlades: Björken, Eken, Granen, Linden, Lönnen och Tallen. De omgärdas av Karlavägen, Sturegatan, Valhallavägen och Engelbrektgatan och genomkorsas av Östermalmsgatan, Villagatan och Floragatan. Här får bara byggas fristående hus i villastil Tanken bakom villastaden var att bygga “från gatan indragna fristående hus i villastil med planterade förgårdar omgivna av prydligt stängsel”. Konceptet var något helt nytt i stadsmiljön och eftersom villor inte var fastställda i stadsplanen för Stockholm belades tomterna med servitut*. De nya byggnaderna var tänkta som enfamiljshus men snart uppstod tvister om tolkningen av begreppet “villastil”. Stigande markpriser och fastighetsspekulation gjorde det svårare att tvinga tomtköparna att bygga enligt reglerna. Det ledde till att många enfamiljsvillor snart byggdes om eller ersattes av flerbostadshus. Många av tomterna har fortfarande fristående hus med förgårdar men idag finns det bara en handfull villor kvar i Villastaden. * Ett servitut är rätten för ägaren av en fastighet att använda en annan fastighet på ett visst sätt, t ex typ av...
Martin Rörby vill försvara och förnya Stockholm

Martin Rörby vill försvara och förnya Stockholm

Martin Rörby är arkitekturhistorikern som värnar det gamla och inspireras av det moderna.  Stadens bebyggelse behöver både försvaras och förnyas. Han är inte rädd för att säga vad han tycker eller att slåss för något när han tror att det är bra för Stockholm. – Genom att våga det djärva idag kan vi skapa morgondagens klassiker. Kärleken till arkitekturen ligger i släkten. Martins mormor hade som liten flicka ofta fått följa med sin pappa på söndagspromenader för att titta på hus. Och när politikerna under citysaneringen i Södertälje på 1960-talet hade planer på att riva det gamla rådhuset drog sig inte hans farmor för att ställa sig på barrikaderna för att rädda kvar det gamla trähuset från 1735. Under uppväxten tog Martins föräldrar ofta med sig honom och storebror Thomas på långa bilutflykter runtom i Stockholm för att titta på hus. – Vi var nyfikna på det mesta och besökte allt från Drottningholms slott till Saltsjöbaden och Bromma flygplats. Egentligen vet jag inte exakt vad det var vi tittade på, men för mig kom det visuella och det byggda snart att bli lika självklart som luften jag andades. Plutarkos liknande arkitektur vid frusen musik och för Martin har de två konstformerna alltid följts åt. Hans morfar var kyrkomusiker och rektor för Geijersskolan i Värmland. När den 200 år gamla herrgården i början av 1960-talet skulle byggas om för att bli ny huvudbyggnad för skolan engagerade sig Martins mormor helhjärtat i arbetet och tog hjälp av arkitekten David Helldén. Han var då mitt uppe i arbetet med Hötorgscity och Hötorgsskraporna samt den övergripande planen för Sergels torg – ett unikt...
Adolf Fredriks skola – Plugg med tongivande fasad

Adolf Fredriks skola – Plugg med tongivande fasad

Om du har stått på Tegnérgatan och tittat upp mot Adolf Fredriks musikskola har du säkert slagits av hur annorlunda byggnaden är. Den tar upp nästan hela kvarteret Blosset och från huvudentrén leder en dubbeltrappa upp till en stor skolgård som omsluts av u-format skolhus. Korridorerna är enkelsidiga och klassrummen vetter ut mot de kringliggande gatorna. Det är som om arkitekten velat omfamna eleverna och samtidigt ge dem den bästa utsikten. I den snabbväxande stadsdelen Vasastaden utökades Adolf Fredriks församling från 18 000 till 50 0000 invånare under slutet av 1800-talet. Folkskolestadgan ersattes 1903 av en lag som överförde ansvaret för att bygga och underhålla skolhus från församlingarna till Stockholms stad. I sökandet efter en lämplig plats för en ny folkskola valde Stadsfullmäktige kvarteret Blosset som omgärdas av Tegnérgatan, Dalagatan, Rådmansgatan och Västmannagatan. Slutet för Återvändsgränden Tvärs igenom kvarteret Blosset gick tidigare Återvändsgränden och Lilla Gråbergsgatan som kantades av enkla trähus. Fram till 1887 fanns här även två väderkvarnar – Lilla och Stora Tissan – en enkel stolpkvarn från 1658 och en modernare kvarn av holländsk typ från 1750-talet. De kallades också Gamla och Nya Rörstrandskvarnen. Den äldre kvarnen revs medan den yngre monterades ner och flyttades till Märsta. Den döptes om till Rolstakvarnen men brann ner på 1960-talet. Inför bygget av skolhuset lät man även riva Stockholm Stads Barnhem som fanns i kvarteret. Från strikt kolonnordning till ett friare formspråk Arkitekturen styrdes länge av antikens och renässansens klassiska kolonnordningar där byggnaderna dimensionerades enligt proportionerna mellan olika byggnadsdelar. Vid tiden runt sekelskiftet 1900 strävade allt fler arkitekter efter att istället börja foga samman geometriskt rätlinjiga former till en helhet....
Potatiskravallerna på Södermannagatan

Potatiskravallerna på Södermannagatan

Under första världskriget hade de stridande nationerna som krigsstrategi att svälta ut varandras befolkningar. Även neutrala länder drabbades och Sveriges import av livsmedel minskade drastiskt. Flera års missväxt och magra skördar ledde dessutom till brist på spannmål. Samtidigt exporterades stora mängder kött. Matpriserna steg med 50 % och 1916 infördes ransonering på flera basvaror som mjölk, bröd, socker, kaffe och potatis. På landsbygden fungerade matförsörjningen något bättre än i städerna. Men på många håll missköttes mattransporterna och misstankar spreds om handlare som gömde undan varor för att sälja dem till överpris på svarta marknaden. Svält leder till hungerkravaller Våren 1917 var hungersnöden akut och i Stockholm förvandlades flera parker till odlingar. Bristen på livsmedel drev ut folk på gatorna och tiotusentals människor samlades vid Riksdagshuset för att protestera mot dyrtiderna. Kvinnorna gick i täten och en skrivelse lämnades över till politikerna: “Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Vi och våra män kunna ej längre fullgöra våra tunga plikter. Vi svälta och våra barn ta obotlig skada för framtiden…” Matköerna blev allt länge och hungerkravaller utbröt när besvikna demonstranter drabbade samman med polisen. Folkhushållningskommissionen bildades krigsåret 1916 och blev snart ansvarig för matransoneringen. I skriften “Varför hava vi brist på livsmedel?” försökte man uppmana till lugn: “Konsumenterna måste betänka lägets allvar. Nu måste mera än någonsin matordningen anpassas efter tillgängliga födoämnen. Sill är det gott om och kålrötter – nu gäller det att tillgripa sådana matvaror, även om de verkar tröttande och enformiga.” Ryktet om potatis sprids runt Nytorget Lördag den 5 maj 1917 vid lunchtid anlände två 90-kilossäckar...