Fattigläkare tog initiativ till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

Fattigläkare tog initiativ till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

I 1800-talets Stockholm föddes hälften av alla barn utanför äktenskapet. Under århundradets första hälft låg barnadödligheten som mest 40 %. Det var den högsta siffran i hela Europa. Dessutom drabbades kontinenten av en svår koleraepidemi som när den 1834 nådde Stockholm dödade mer än 3 000 människor, varav de flesta på Södermalm och Ladugårdslandet. Fattigläkaren Per Elmstedt lät 1848 testamentera 8 264 riksdaler som blev grundplåten till en stiftelse för sjukvård för fattiga barn. Stadens societetsdamer uppmuntrades att ”medelst tecknade bidrag skynda den sjuka barnaåldern till hjälp och vård”. Barnsjukhuset invigdes i februari 1854 på Kungsholmen. Invigningen följdes av landssorg Till beskyddarinna för det nya barnsjukhuset utsågs kronprinsessan Lovisa som 1850 hade anlänt till Sverige. I giftermålet med Karl XV fick hon två barn, dottern Louise föddes 1851 och sonen Carl Oscar 1852. En komplikation vid förlossningen gjorde att hon därefter inte kunde få fler barn. Och snart skulle även kungafamiljen drabbas av barnadödlighet. Samtidigt med barnsjukhusets invigning 1854 insjuknade den unge kronprinsen plötsligt i mässlingen. Hovläkaren ordinerade kallbad men den felaktiga behandlingen ledde till att kronprinsen drabbades av lunginflammation och avled, bara 15 månader gammmal. Det ledde till att det istället blev Oscar II som efter Karl XV:s död 1872 fick ta över tronen. Barnsjukhuset får ny adress I 45 år låg Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus på Hantverkargatan 14 (hus nr 22-24 med dagens numrering) vid Kungsholmstorg. Här kunde man ta emot 40 sängliggande patienter men antalet utökades snart till 60 sängplatser. Sjukvård, medicin och rådgivning var gratis för stadens fattigaste om de kunde visa upp läkarintyg samt fattigintyg på att familjen var medellös. I december 1899 flyttades barnsjukhuset till ett...
Många goda matminnen från Cattelin i Gamla stan

Många goda matminnen från Cattelin i Gamla stan

Romanen “Farlig fåfänga” från 1944 inleds med att Harry Friberg äter favoriträtten kalvhjärna på restaurang Cattelin i Gamla stan. Det är första gången som fotografen dyker upp i Stieg Trenters böcker och författaren var själv stamgäst. Säkerligen var det den kontinentala atmosfären som lockade såväl honom som hans fiktive fotograf, modellerad efter den gode vännen K W Gullers. En klassisk krog föds på Storkyrkobrinken Den fransk-belgiske kocken Jules Claude Cattelin kom till Stockholm utställningsåret 1897 och fick arbete i köket på Rosenbad. På Storkyrkobrinken 9 kunde han 1922 i den forna ölstugan Heidelbergs lokaler äntligen öppna en egen restaurang. Väggarna dekorerades 1926 med motiv från Stockholm målade av konstnären Axel Hörlin – farfar till möbeldesignern Kerstin Hörlin-Holmquist (min faster). Här serverade Jules Cattelin tillsammans med hustrun Gerda och dottern Gertrud svensk och fransk husmanskost och snart utvecklades restaurangen till en populär fransk kvarterskrog. Bland borden trängdes såväl författare och konstnärer som diplomater och politiker. Fram till 1945 hade regeringen ett stående bord här innan kanslihuset fick en matsal. Nya tider på Cattelin med Uhr Efter tjugo år ville Jules Cattelin sälja sin restaurang och den unge köksmästaren Harry Uhr bestämde sig för att slå till. Några år senare blev Kjell Blekenberg hans partner. Båda hade de gått i skola hos källarmästaren Julius Carlsson på Bacchi Wapen. Därifrån tog de med sig Oxfilé Provençale – en av de rätter som hörde till paradnumren under deras trettio år på Cattelin. Konstnärerna och författarna fortsatte att komma. Här sågs Isaac Grünewald, Lennart Jirlow, Einar Jolin och Olle Olsson-Hagalund samt Stig Dagerman. Kung Gustraf VI Adolf beställde gärna hem mat till Slottet. Och...
Från slumkvart till arbetarbostad på Östermalm

Från slumkvart till arbetarbostad på Östermalm

Som lärarinna vid Hedvig Eleonora folkskola gjorde Agnes Lagerstedt (1850-1939) ofta hembesök hos sina elever och slogs då av de dåliga bostäderna och de svåra levnadsförhållandena. Hon beslöt sig för att försöka gör något åt eländet och blev 1889 vicevärd för några hus på Nybergsgränd (nuvarande Nybergsgatan) där förfallet var i det närmaste totalt. “Mycket fattigt och ruskigt såg det ut, både ut- och invändigt inom egendomarna och den lägenhet i nr 12 Nybergsgränd som skulle bli min framtida bostad var kanske den smutsigaste av dem alla. Man kom in dit genom en liten tambur men varken till denna eller rummet fanns något lås. Det hade ansetts onödigt, var så uselt att ingen ville bor där.” Svår bostadsbrist skapade inneboendesystemet Bostadsbristen i Stockholm var enorm och för att ha råd med hyra och mat tog många hyresgäster emot inneboende. Det skapade stor trängsel de små bostäderna. Huvudstaden blev snart känd för det stora antalet samboförhållanden som på den tiden kallades ”Stockholmsäktenskap”. Man flyttade helt enkelt ihop för att få tak över huvudet. Stadsdelen Ladugårdslandet hade vid den stora namnrevisionen 1885 döpts om till Östermalm men trots den explosiva byggboomen skulle det dröja innan de sista träkåkarna försvann Stockholms Arbetarhem bildas Agnes Lagerstedt såg till att de som var arbetslösa fick jobb med att reparera husen på Nybergsgatan. De hyresgäster som inte tog emot inneboende fick sänkta hyror. Saneringen ledde till att AB Stockholms Arbetarhem bildades där 96 procent av vinsten avsattes till en fond för att skapa fördelar för hyresgästerna. I kvarteret Storken kunden man av Stockholms stad köpa två tomer där man lät byggda två gathus med adress...
Nalen – Gata Regerings 74 va adressen!

Nalen – Gata Regerings 74 va adressen!

Ordenssällskapet Enighet & Vänskap bildades på 1870-talet. Efter några år hade man lockat 1300 medlemmar och beslöt att bygga ett aktivitetshus som ritades av arkitekten Gustaf Adolf Friestedt och invigdes 1886 på Regeringsgatan 74. Förutom en stor festsal fanns här även National Restaurang & Café. Tyngdlyftning, cykelskola och julbasarer var några av de aktiviteter som arrangerades men lokalerna användes även för sociala, politiska och religiösa möten. Nöjesepok inleddes med moralpanik över pardans Under Stockholmsutställningen 1909 på Djurgården anordnades tillställningar med publik pardans som snabbt blev mycket populära. Denna moderna dekadens skapade högljudda protester från Prinsessan Ingeborg och 300 societetsdamer. Moralpaniken ledde till att pardansen flyttades över till National på Norrmalm och därmed inleddes Nalens tid som nöjespalats. Den som framför allt kom att sätta prägel på Nalen var Gustaf “Topsy” Lindblom som drev verksamheten 1934-1960. Han hade ett förflutet som friidrottare och hade tagit guldmedalj i tresteg i OS 1912 och i Nationals lokaler hade han arrangerat boxningsmatcher. Swing, Dixie och vidbrättade hattar Nalen i Topsy Lindbloms regi öppnade hösten 1934 och nu satsade man helhjärtat på musiken. Snart fylldes dansgolvet till tonerna av dansorkestrar med populära kapellmästare som Sune Waldimir och Seymour Österwall. Nalen blev också ett favorittillhåll för 1940-talets swingpjattar med överdimensionerade kavajer, smala byxor och vidbrättade hattar. En av de mindre salongerna döptes 1947 om till Harlem och här samlades jazzdiggarna för att lyzzna på den svenska jazzeliten med Arne Domnérus, Monica Zetterlund, Putte Wickman och Hacke Björksten och dixielandband som Jack Lidströms Hep Cats, Cave Stompers och Bunta Horn. Under hela 1940- och 1950-talet levde Nalen verkligen upp till devisen “Gata Regerings 74 var adressen! Där...
Kluckar det om Reimersholme? Absolut!

Kluckar det om Reimersholme? Absolut!

Långt innan hattstofferaren och rådmannen Anders Reimers (1727-1816) lät bygga sin malmgård på den lilla ön intill Södermalm kallades den “Räkningaholm”. Ön är omnämnd i ett brev från 1382, skrivet av Bo Jonsson Grip. Varifrån namnet kommer är osäkert men med tanke på öns läge vid en av farlederna in mot Stockholm avkrävdes förbipasserande fartyg troligen tullavgift här. Enligt en minnessten rest till Anders Reimers ära döptes ön 1798 till Reimersholme, men det gamla namnet levde kvar ännu en tid. Helylle eller halvfull? Under 1800-talets andra hälft startades ett flertal industrier på den lilla ön. I Karl Johan Stenströms yllefabrik bestod arbetskraften främst av interner från Långholmsfängelset. Yllefabriken var verksam fram till 1934. Därefter köptes hela området in av HSB som lät bygga 900 lägenheter på öns norra och östra sida.  Sämre gick det för Henry Orland Jones fabrik för framställning av amerikansk fotogenolja som startades 1859 på den sydöstra stranden. Den gick i konkurs efter några år och 1868 togs lokalerna över av Lars Olsson Smith (1836-1913) vars brännvinsverksamhet skulle bli betydligt mer framgångsrik. Brännvinskungen besegrade finkeloljan Vid brännvinsframställning bildas under jäsningen finkelolja som både smakar och luktar illa. Med sina bränneriagenturer i Skåne och Blekinge satsade L O Smith på moderna destillerimetoder för att sänka finkelhalten. Under 1700-talets hade man börjat använda sig av kolfiltrering och genom kallrening gick det att fram både enkelt och dubbelt renat brännvin. Men genom varmrening lyckades L O Smith tillverka tiodubbelt renat brännvin. Och Absolut rent brännvin introducerades 1879. Köbildning på Kluckarnas bro Genom århundradena hade staten flera gånger försökt få bukt med husbehovsbränningen. Sedan 1855 stod all brännvinstillverkning återigen under...
Vanadislunden – plats för brott

Vanadislunden – plats för brott

Klockan var en kvart över nio och det var redan kö utanför Vanadisbadets kassa. Upp för backarna från Sveavägen strömmade soltörstiga och badsugna stockholmare. Över Frejgatan och mot rött ljus gick två tämligen sjaskiga figurer, den ene  klädd i jeans och pullover, den andre i svarta byxor och brun kavaj, som putade betänkligt över vänstra bröstet. De gick långsamt och plirade rödögt mot solskenet. De gick uppför backen men inte mot badet som de andra utan fortsatte förbi grindarna. Sedan vek de av på den smala väg som leder från Stefanskyrkan till kullens krön. … De fortsatte mot vattentornet högst uppe i parken och när de hade rundat den dystra byggnaden såg de till sin lättnad att de hade området bakom tornet för sig själva. Den gamle satte sig i gräset, tog fram flaskan och började skruva av kapsylen. Den yngre hade fortsatt fram till sluttningen mot ett falurätt plank längre fram och ropade: – Du Jocke, vi sätter oss här nere i stället. Om det skulle komma någon. Jocke reste sig stånkande och med flaskan i handen, följde efter den andre som hade börjat kliva ner för branten. – Här är det bra, sa den yngre, vid de här busk… Han hejdade sig och böjde sig fram. – Va fan, viskade han hest. Nej, fy fan! Jocke kom fram bakom honom, såg flickan på marken och vek sig åt sidan och kräktes. Mordet bygger på ett verkligt rättsfall Klockan elva föregående kväll hade en liten flicka rapporterats saknad av sin mamma. Familjen bodde vid Sveavägen och signalementet på den döda flickan i Vanadislunden tycktes tyvärr stämma. Historien om...