Med dagens raka sträckning kan det vara svårt att tänka sig den backiga höjd som tidigare fanns i Götgatans södra ände. Den låg mellan nuvarande Blekingegatan och Gotlandsgatan och kallades Postmästarbacken efter tysken Johan von Beijer (1606-1669) som flyttade från Berlin till Stockholm. Av rikskansler Axel Oxenstierna utsågs han till rikspostmästare för det nystartade postverket och han var även förste utgivare av Post- och Inrikes Tidningar, Sveriges äldsta officiella tidning.
Götgatan söderut vid Postmästarbacken med Beijerska trädgården till vänster och Blekingegatan till höger. (Kasper Salin 1885, Stadsmuseet)
Johan von Beijer ägde en fastighet på Storkyrkobrinken 4 som finns ännu kvar. Han var även ägare till två tomter på Södermalm, den ena låg närmare sjön Fatburen vid nuvarande Medborgarplatsen och den andra i nuvarande kvarteret Obelisken mellan Katarina bangata, Blekingegatan, Götgatan och Östgötagatan. I mitten av 1800-talet lockades stora skaror stockholmare hit till Beijerska trädgården för att roa sig och dricka ”bäjerskt”. Utflyktsplatsen blev så populär att många trodde att öltypen var grunden till trädgårdens namn. Mer om det senare.
Tyska renhetslagar styrde ölbryggandet
I de södra delarna av von Beijers forna hemland gällde sedan 1516 de tyska renhetslagarna – Reinheitsgebot – vid öltillverkning med enbart humle, malt och vatten som godkända råvaror. För att bilda alkohol behövs även jäst men jäsningsmetoderna skilde sig åt. I Bayern infördes lagar för öltillverkning långt tidigare. Redan på 1400-talet hade munkar där börjat brygga Münchener, ett underjäst öl som får jäsa vid en temperatur av ca 6–12oC och sedan kyls ner. När jästen sjunker till botten tål ölet lagring bättre, därav namnet lager.
När ölet istället får jäsa vid en temperatur av ca 14-20oC blir det överjäst och får en fylligare smak och doft. Men förr behövde den typen av öl drickas färskt för att smaka bra. Först under senare delen av 1800-talet utvecklades kunskaperna om jästens betydelse för lagring av överjästa öl och idag hör ale, porter, stout och veteöl till populära sorter av den varianten.
Problematisk alkoholkonsumtion födde en affärsidé
I Sverige ökade alkoholkonsumtionen och på 1700-talet dracks stora mängder brännvin. Över hela Stockholm fanns många krogar och bara i kvarteren runt den södra delen av Götgatan låg 16 utskänkningsställen. Bland dem var krogarna Ekorren vid Ölandsgatan, Erhardt vid Gotlandsgatan och Förgyllda sängen vid Blekingegatan. Så Postmästarbacken gick även under ett annat namn, till vardags kallades den ”Fyllebacken”.
Den adliga ätten Rosenquist af Åkershults heraldiska vapen (Wikipedia)
Det här lär ha bekymrat löjtnant Fredrik Rosenquist af Åkershult (1805-1872), en adelsman från Småland som beslöt sig för att lämna det militära för att lansera öl av bayersk typ. Det svenska överjästa ölet smakade inte alltid gott och med ett underjäst öl av högre kvalitet hoppades han bidra till ett sundare drickande. Givetvis såg han även affärsmöjligheterna med att skapa en unik produkt på den svenska marknaden och beslutet skulle med tiden förändra bryggerinäringen i Sverige. Men som svensk ölpionjär stötte Rosenquist på flera svårigheter.
En av dem var att han inte visste ett dugg om ölbryggning. Så 1842 reste han till Tyskland för att lära sig mer om tysk tillverkning av underjäst öl. I Spandau utanför Berlin träffade han Franz Adam Bechmann (1813-1859) som var bryggmästare på ett bayerskt bryggeri. Ägaren hette Conrad Bechamn, en av hans sex bröder som alla hade lärts upp till skickliga ölbryggare av fadern Johann Bechmann som var tunnbindare.
Tilbaka hemma i Stockholm hade Rosenquist sedan fullt upp med att försöka lösa andra svårigheter för att kunna förverkliga sin affärsidé. Fram till 1846 styrdes det svenska näringslivet av skråväsendet och då han inte tillhörde bryggarämbetet måste han söka särskilt tillstånd för att få brygga öl. Ett sådant lyckades han få 1843 av Politi-, byggnings- och ämbetskollegiet och samma år anlände Franz Adam Bechmann till Sverige.
På Tullportsgatan 42 (nuvarande Östgötagatan 52) hade Rosenquist köpt ett gammalt bryggeri som Maria Helsingius ärvt efter sin make Henrik Daniel Helsingius (1783-1841), ålderman i bryggarskrået. Bechmanns första arbetsuppgift blev att bygga om lokaler och utrustning för tillverkning av underjäst öl. Nu kunde Tyska Bryggeriet äntligen starta sin verksamhet.
Dagerrotyp av Drottning Josefina (JW Bergström, Wikipedia)
Ölet marknadsförs med egen nöjespark
Nästa svårighet visade sig vara de tilltänkta kunderna då stockholmarna inte alls var särskilt intresserade av nymodigheten som de tyckte smakade konstigt och dessutom var dyrare än svenskölet. Men då Rosenquist hade importerat bayerskt öl till Sveriges tyskfödda kronprinsessa Josefina av Leuchtenburg (1807-1876) blev hon snart kund och en viktig influencer. Och man lyckades även övertyga Sundhetskollegiet (Medicinalstyrelsen) om att det tyska underjästa ölet var mer hälsosamt.
Som vid alla nylanseringar krävs intensiv reklam och här hade Rosenquist och Bechmann en mängd idéer för marknadsföring och försäljning av sitt bayerska öl. Tyska Bryggeriet var först med annonsering och man delade ut flygblad samt stämplade varumärket på flaskkorkarna. Distributionen sköttes av ambulerande bryggarkärror och man öppnade även ett antal Bierstuben runt stan. Och när stockholmarna erbjöds möjligheten att beställa öl genom tidningskontoren ökade intresset för tyskt öl snabbt.
Men det som fick kunderna att börja vallfärda till det backiga Södermalm var Södra Tivolit, den nöjesplats som Tyska Bryggeriet startade i Beijerska trädgården i augusti 1847. Inspirationen hade man troligen fått från Tivoli i Köpenhamn som öppnat några år tidigare men även från de traditionsenliga festligheterna kring Oktoberfest i Tyskland. Om nöjessatsningen skrev Aftonbladet:
”Det är ganska nätt och omsorgsfullt inrättat och erbjudes allmänheten i en sund och frisk trakt med musik, dans, lekar samt från en upphöjd platå en rätt täck utsikt över den kringliggande trakten. Servering utan spirituosa erhålles även på stället. Man kan ej nog erkänna varje försök att bereda åt folket inrättningar, som befordra samhällsklassernas gemensamma begagnande av anständiga nöjen samt därigenom fördelaktigt inverka till även det större folklivets behag.”
Södra Tivolit var Stockholms första nöjespark med karuseller, gungor och prickskytte samt musik och dans. I trädgården fanns en liten sommarteater där dansöser, akrobater och pantomimartister uppträdde. Man bjöd även på mycket annat som fyrverkerier, fackeleldar och karnevaler och drottningens namnsdag den 21 augusti firades med en ”Josefinafest”. Hit gick hästdragna omnibussar från Norrmalm och nöjesparken blev en stor succé. Så kanske är det inte så konstigt om många trodde att trädgårdens namn stavades ”Bayerska”.
Franz Adam Bechmann
Bröderna Bechmann startar eget
Franz Adam Bechmann beviljades svenskt medborgarskap 1848 och i hans ansökan hade Rosenquist lämnat referensen: ”alltid på det mest hedrande sätt sig uppfört, samt att han i öfrigt är en i alla afseenden utmärkt redlig, duglig och aktningsvärd man, hvars framtida lycka är mig lika kär som min egen”.
Hans bror Georg Adam Bechmann flyttade till Stockholm 1856 och fick jobb hos Friedrich Rudolph Neumüller som några år tidigare hade kopierat Tyska Bryggeriets koncept till sitt bryggeri längre upp på Östgötagatan. Men så i mitten av 1850-talet uppstod en konflikt mellan Rosenquist och Bechmann som lämnade Tyska Bryggeriet och istället startade Bayerska Bryggeriet på Sveavägen tillsammans med brodern. Här blev deras landsman Fritz Dölling lärling och när Franz Adam Bechmann avled 1859 tog han över driften.
Men hur gick det för Södra Tivolit? Efter tre framgångsrika säsonger konkurrerades man ut av Norra Tivolit som öppnades 1848 på Norrtullsgatan i närheten av den tomt där Fritz Dölling tjugo år senare startade Hamburgerbryggeriet. Då hade han några år tidigare startat Nürnbergbryggeriet vid Högbergsgatan. Flera äldre svenska bryggerier byggdes nu om när det tyska underjästa ölet tog över den svenska marknaden. Då svenskt vatten är mjukt lämpar det sig bra för underjäst öl som idag är den allra vanligaste sorten. Ölpionjären Fredrik Rosenquist af Åkershult lyckades därmed nå sitt mål.
Artikeln skrevs för Föreningen Södermalm och publicerades i deras medlemstidning Meddelanden nr 64, 2023. Där finns även interssanta artiklar om flera av Södermalms andra bryggerier. Föreningen Södermlam bildades 1954 inför de enorma förändringar som då hotade stadsdelen. En av de tongivande medlemmarna var författaren Per-Anders Fogelström.
Föreningen Södermalm arrangerar stadsvandringar, studiebesök, utfykter och sammankomster. Läs ett reportage från den stadsvandring som Stockholm Stories arrangerade i augusti 2022 då vi promenerade i farfarsfars fotspår från Katarina kyrka till Bryggartäppan, alldeles i närheten av kvarteret där Tyska Bryggeriet en gång låg.
