När man reser upptäcker man ibland platser som genast letar sig in i hjärtat och stannar där – som Russell Square. Varje gång jag besöker London återvänder jag till detta grönskande torg mitt i Bloomsbury, Borough of Camden.
Jag har vid flera tillfällen bott på olika hotell runt det lilla torget och börjar gärna dagen på det lilla italienska kaffet i parkens sydöstra hörn. Men för att förstå varför Russell Square är så speciellt, behöver vi börja med platsens historia.
Familjen Bedford, Humphry Repton och Bloomsburys eleganta planering
Namnet Russell Square kommer från familjen Russell, som bär titeln hertigar av Bedford – en av Englands mest inflytelserika aristokratiska släkter. De har ägt mark i området sedan 1600-talet som länge var en lantlig egendom och platsen för deras Londonresidens Bedford House. Under slutet av 1700-talet började familjen att utveckla marken för bostadsändamål – ett sorts tidigt stadsbyggnadsprojekt – där torget och dess omgivningar skulle bli ett välmående, vackert och ordnat stadsrum.
För att skapa en stadspark anlitades landskapsarkitekten Humphry Repton. Han arbetade med Russell Square åren 1804–1805 och sin vision dokumenterade han i en av sina karaktäristiska Red Books – handritade och färglagda böcker där han beskrev sina landskapsidéer i text och bild.
I designen för Russell Square visade Humphry Repton upp en elegant, symmetrisk layout som balanserar skönhet och nytta – ett av hans ledmotiv. Parken var tänkt att präglas av:
- Gångar kantade av låga häckar runt parkens omkrets
- Tvärgående, mjukt bågformade stigar som delar gräsmattorna i fyra sektioner
- En central sittplats – ett reposoir – under en träspaljé
När torget restaurerades 2002 valde man att återgå till Humphry Repton s originalidéer med cirkulära gångsystem, centrala öppna ytor och lummiga alléer. Russell Square har därmed bevarat sin öppna parkkaraktär som ett av de mest trogna exemplen på hans landskapsfilosofi.
Idag äger familjen Bedford fortfarande en del mark i området via Bedford Estates, och släktens arv syns i många gatunamn som Bedford Place, Herbrand Street och Tavistock Square.
Insektshotell, Russell Square Station, Cabman’s Shelter och minnesplatta vid 34 Bury Place (Foto: Maria Lindberg Howard)
Historiska färdmedel – från grön taxikur till vinröd elegans
Vid Russell Square finns även två charmiga påminnelser om hur människor har förflyttat sig i London under mer än ett sekel. I torgets nordöstra hörn finns ett Cabman’s Shelter. Idén föddes en regnig kväll 1874 när redaktören på tidningen The Globe, Captain George Armstrong, inte lyckades hitta en ledig hästdroskförare då alla hade tagit skydd från regnet på olika pubar.
Dagen därpå bildade George Armstrong och några av hans filantropiska vänner The Cabman Shelter Fund och det första hästdroskskjulet sattes upp året därpå i närheten av hans bostad på Acacia Road i St John’s Wood. De närmaste 40 åren lät man bygga 61 hästdroskskjul för att ge Londons hästdroskförare en plats att vila, få en kopp te och värma sig under långa arbetsdagar.
Idag finns det tolv Cabman’s Shelters kvar och numera är de kulturminnesmärkta. Just det här vid Russell Square stod tidigare vid Leicester Square, men flyttades hit på 1980-talet. Öppet på vardagar klockan 7–14 för den som vill köpa en kopp kaffe och en smörgås.
Russell Square Station öppnade 1906, ritad av den visionäre arkitekten Leslie Green. Hans signum är vinröd glaserad terrakotta, stora välvda fönster och eleganta dealjer i art nouveau vilket ger stationen dess karaktär. Russell Square Station är ett av de bäst bevarade exemplen på Leslie Greens stil.
Bloomsburygruppen – litteratur, idéer och vänskap
Under 1900-talets början blev de närliggande kvarteren synonyma med en ny sorts bohemisk intellektualism. Här verkade den berömda Bloomsburygruppen – ett löst sammansatt nätverk av konstnärer, författare och liberala tänkare som Virginia Woolf, E.M. Forster och John Maynard Keynes. De bodde och umgicks i området, diskuterade konst, filosofi och politik – och bröt mot många av sin tids konventioner.
Virginia Woolf bodde på fem adresser i de här kvarteren. För henne och de andra i Bloomsburygruppen blev de gröna torgen en del av vardagen med sina inbjudande promenadstråk, naturliga mötesplatser och kreativa andningshål. Det är lätt att föreställa sig dem här, ivrigt diskuterande med en anteckningsbok i handen.
I samma släkt som hertigarna av Bedford, men på en annan gren, finns Bertrand Russell – filosof, fredsaktivist och Nobelpristagare i litteratur 1950. Åren 1911–1916 bodde han på 34 Bury Place, ett stenkast från Russell Square.
Han ingick inte i Bloomsburygruppen men rörde sig i liknande kretsar och delade många av deras idéer om pacifism, vetenskap och samhällsförändring. Hans närvaro förstärker bilden av Bloomsbury som en plats där nya idéer, liberala tankar och visioner om en annan värld länge har haft ett hem.
Kvinnors kamp för rösträtt
Men Bloomsbury var också en scen för social förändring. I början av 1900-talet blev området en samlingspunkt för de brittiska suffragetterna som kämpade för kvinnlig rösträtt genom ”Deeds not Words”. Bara några kvarter bort låg kontoret för Women’s Social and Political Union (WSPU) som leddes av den legendariska Emmeline Pankhurst. Själv bodde hon i The House of Pankhurst vid parkens östra sida. Huset revs och år 1900 invigdes det pampiga Hotel Russell som sedan 2018 heter Kimpton Fitzroy Hotel efter arkitekten Charles Fitzroy Doll.
Den 14 juni 1913 marscherade 6 000 vitklädda kvinnor genom London för att hedra suffragetten Emily Wilding Davison. Hon hade några dagar tidigare mist livet i en dramatisk protestaktion när hon under ett lopp vid Epsom Derby kastade sig fram mot kung George V:s häst Anmer. Troligen var tanken att försöka fästa en fana på hästen för att uppmärksamma kampen för kvinnlig rösträtt. Minnet gör Russell Square till något mer än bara en vacker park. Den är också ett tyst monument över rösträttsrörelsens livsviktiga kamp för kvinnors demokratiska rättigheter.
Planer över parken (då och nu), staty över Francis Russell (5th Duke of Bedford), Humphry Repton, Emmeline Pankhurst, Virginia Woolf och The Fab Four (Foto: Maria Lindberg Howard, Deso Hoffman)
A Day in the Life – en sommardag 1963
Den 2 juli 1963 kom fyra unga musiker till Russell Square för att bli fotograferade av Deso Hoffman – en av de fotografer som dokumenterade The Beatles i början av deras karriär. Fotograferingen var en del av det bildreportage som senare fick namnet ”A Day In The Life Of The Beatles” vars mål var att fånga vardagliga ögonblick i olika miljöer i London.
Här på Russell Square poserade John, Paul, George och Ringo vid fontänen och bland träd, bänkar och promenadstråk. Det är spontana bilder som visar deras charm innan Beatleshysterin slog till på allvar. Inget stylat – bara ungdomlig energi och en stunds reflektion.
Perfekt plats för en paus eller picknick
Som alla storstäder förändras London ständigt, men Russell Square har behållit sin själ. Här råder ett särskilt lugn. Fontänen porlar, fåglar pickar i gräset och bänkarna fylls av läsande, lunchande människor. Här ses både lokalbor och studenter från närliggande skolor och universitet samt de besökare som av en lycklig slump hittat hit.
Caffè Tropea heter det familjeägda italienska caféet som öppnade 1981. Vid det första besöket bodde vi på Hotel Russell och för mig blev det genast en omtyckt oas för en cappucino och en panini med parmaskinka, mozzarella, soltorkade tomater och oliver. Kanske inget märkvärdigt i sig men ett osvikligt smakminne som jag gärna återupplever varje gång jag kommer hit. Här tycker jag om att bara sitta och studera livet som pågår runt omkring mig i parken.
Att Russell Square fortsätter att vara en levande plats – inte ett museum över det förflutna utan ett vardagsrum i staden – är en del av dess särskilda magi. Här finns lager på lager av historia, men också en högst vardaglig närvaro. Och varje gång jag återvänder känns det som att komma hem till en kär gammal vän.
Är du nyfiken på Bloomsbury kan jag rekommendera Bloomsbury Squares and Gardens
Den tragiska händelsen med Emily Wilding Davison under Epsom Derby den 4 juni 1913 finns bevarad på film
