Teaterrebeller och hasardspel på Kungsträdgårdsgatan

Teaterrebeller och hasardspel på Kungsträdgårdsgatan

På promenad längs Kungsträdgårdsgatan passerar du en rad bankpalats och andra pampiga byggnader från tiden runt sekelskiftet. Staden förändras ständigt. I slutet av 1800-talet såg gatan till stor del helt annorlunda ut. Här är några av de hus du då hade fått se. “Den genuine stockholmaren är mycket känslig i sitt hemstadssinne – så kan man ju kalla stadsbornas motsvarighet till landtfolkets hembygdssinne – och reagerar, säkert och kraftigt, när det gäller förändringen af de drag som för honom te sig som betecknande och väsentliga i hans kära stads fysionomi. Af olika anledningar har somliga byggnader just för den där stockholmskänslan större betydelse än andra.” (ur en artikel i tidningen Idun, 1911) Barclayska huset, Kungsträdgårdsgatan 14 Reflektionen är ovanför är tagen från en artikel i Idun som berättar om “ett gammalt Stockholmshem” på Kungsträdgårdsgatan – ett privatpalats i två våningar med en grönskande bakgård. Huset ritades 1856 av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander för den skotske affärsmannen Alexander “Sandy” Barclay. Han sålde det vidare och 1877 köptes huset av bankiren André Oscar Wallenberg som flyttade in med sin fru Anna och sönerna Gustaf, Marcus, Oscar och Axel. Anna Wallenberg målade porträtt och landskap och var känd som en generös värdinna. På familjens många fester sågs kaptener, diplomater, vetenskapsmän, konstnärer, skulptörer, författare och skådespelare bland gästerna. Och varje år dansades julen ut med en stor bal på Tjugondag Knut. “Det blir för alla dem som älska hvad Stockholm äger vackert en vemodets dag då murbräckorna en gång börja arbeta på Anna Wallenbergs hem.” (ur en artikel i tidningen Idun, 1911) Anna Wallenberg blev änka 1886 men bodde kvar i huset i...
Garvarkungarna på Kungsholmen

Garvarkungarna på Kungsholmen

En av de första yrkesgrupper som flyttade sina verksamheter till Kungsholmen när stadsdelen började bebyggas på 1640-talet var garvare. Redan 1669 hade Garvargatan (stora bilden) fått sitt namn. Under 1800-talet hade två stora garvardynastier – Westin och Lundin – etablerat sig på Kungsholmen som båda har fått gator uppkallade efter sig – Jakob Westinsgatan och Garvar Lundins gränd. Fjorton år gammal anlände Johan Jansson till Kungsholmen 1736 och fick arbete som garvarlärling. Efternamnet ändrade han till Westin efter hemstaden Västerås. Från 1748 kunde han titulera sig garvarmästare och han blev med tiden ålderman för garvarskrået. Förmögen garvare och generös boksamlare Familjen Westin skulle komma att driva garveri på Kungsholmen i flera generationer. Under 1800-talet var som mest fyra bröder Westin verksamma i familjeföretaget medan en femte broder, Fredric Westin, blev konstnär. Det är han som har målat altartavlan i Kungsholms kyrka. Familjen har även bekostat en större renovering av kyrkan och har ett eget gravkor. Jakob Westinsgatan är uppkallad efter garvarskråets siste ålderman. Han blev med tiden mycket förmögen och var en flitig boksamlare med stort intresse för litteratur om hantverk, geografi, topografi och historia. Samlingen består av tusentals böcker, handskrifter, kartor och grafiska blad som Jakob Westin donerade till Uppsala universitetsbibliotek. Många kända hyresgäster i Westinska huset I hörnet av Hantverkargatan och Kaplansbacken lät garvarfamiljen Westin bygga sig ett bostadshus som ännu står kvar. Bland hyresgästerna i det Westinska huset fanns medlemmar ur den adliga ätten Anckarsvärd. Här bodde också flera läkare och professorer från Serafimerlasarettet och Karolinska institut, som Anders Retzius och sonen Gustaf Retzius som föddes här 1842. En annan hyresgäst var Carl Gerhard Bolinder som...
Gamla stan, vad du tjusar mig med dina gränder

Gamla stan, vad du tjusar mig med dina gränder

Hur skildras Gamla stan på film? När stadsdelen dyker upp på vita duken får den ofta gestalta en smutsig men charmig slum med fattiga men lyckliga människor. Filmernas huvudpersoner bor i trånga lägenheter och rör sig längs mörka gränder med småbutiker, krogar och lumpbodar. Men trots elände och fattigdom segrar alltid kärleken och filmerna får ett lyckligt slut. På film befolkas Gamla stan av människor vars drömmar är lika stora som deras hjärtan. Flickorna från Gamla stan (1934) Målarmästaren Edvard Larsson målar en husfasad på Österlånggatan i Gamla stan. När hans medhjälpare uppe på taket blir stucken av en geting släpper han plötsligt taget om säkerhetslinorna. Edvard störtar nästan i gatan men lyckas hugga tag i fönsterkarmen till ett öppet fönster till våningen där Karin och Inga bor. Tvärsöver gränden bor konstnären Gunnar Gustavsson. Han blir vittne till händelsen och får idén att måla en tavla med flickorna i fönstret. Här kan du höra musik ur filmen. I rollerna: Edvard Persson, Gideon Wahlberg, Karin Ekelund, Birgit Rosengren mfl. Ur recensionen i SocialDemokraten: ”Man förstår regissören när han uteslutande håller sig till de ljusare sidorna av livet i Gamla stan. Genom sin tjusiga miljöskildring av den pittoreska staden mellan broarna får han säkert förlåtelse för att han alldeles glömt bort de ruskiga, solfattiga kyffena, de feta råttorna och annat trevligt i samma stil.” Melodin från Gamla stan (1939) Det är midsommar. Den arbetslöse musikern Nisse Karlsson befinner sig på ett musikförlag vid Kornhamnstorg i Gamla stan där han spelar en melodi för direktör Rydman. Han hoppas på ett förskott men får nej. Elsa är kassörska på musikförlaget, hon lånar ut...
Gasen i botten för Ostermans marmorhallar

Gasen i botten för Ostermans marmorhallar

Det händer ibland att jag slinker in i porten på Birger Jarlsgatan 18, bara för att titta på en marmortavla. Fastigheten ritades av Hagström & Ekman, två av Stockholms mest anlitade arkitekter runt sekelskiftet. Huset köptes 1919 av Hans Osterman som flyttade hit sin bilfirma. Europas största bilutställning Som generalagent för General Motors sålde Ostermans exklusiva märken som Buick, Chevrolet, Pontiac, Cadillac och LaSalle. Även grannfastigheten på Grev Turegatan 5 köptes in och här fanns garage samt en modern service- och verkstadsanläggning i sex våningar. Och verksamheten utökades med Centralgaraget på Vanadisvägen med plats för 500 bilar samt bensinstation. Hans Osterman AB på Birger Jarlsgatan var Europas största bilutställning och affärerna blomstrade. Under 1930-talet såldes i genomsnitt nästan 2 500 bilar per år, man hade uppemot 250 anställda och en omsättning på ca 11 miljoner kronor. Under många år var det ett folknöje för stockholmarna att gå till Ostermans och beundra de vackra bilarna och den eleganta inredningen i grön kolmårdsmarmor. Ostermans marmorhallar blev snabbt ett begrepp. Dikten som sjunger bilens lov I maj 1934 öppnades en särskilt påkostad bilutställning och man arrangerade en stor bankett för att fira företagets 25-årsjubileum. Hans Osterman hade låtit skapa en stor marmortavla med en inskription som placerades vid den pampiga marmortrappan mitt i utställningshallen. Som minne fick gästerna ett personligt tändsticksfodral som hade präglats med valda delar av inskriptionen samt mottagarens namn. Texten på marmortavlan hade skrivits av John O Munn på 1920-talet som en del av en marknadsföringskampanj för bilhandlare i USA. Som återförsäljare av amerikanska bilmärken hade Hans Osterman under sina resor sannolikt kommit i kontakt med den poetiska reklamtexten:...
Tre Hjalmar i Vasastan

Tre Hjalmar i Vasastan

Ingen av dem har fått en gata eller plats uppkallad efter sig i Vasastan, men dessa tre män som delade förnamnet Hjalmar, hade alla en stark anknytning till den unga, moderna stadsdel som växte fram i Stockholm under årtiondena kring sekelskiftet 1900. Hjalmar Stolpe (1841-1905) Denne Hjalmar var entomolog, arkeolog och etnograf. Han föddes i Gävle och arbetade 25 år på Historiska museet. Det var hans intresse för insekter som gjorde att han hösten 1878 reste till Björkö i hopp om att hitta bärnsten för att kunna studera fossila arter. Till sin förvåning fann han stora mängder, trots att bärnsten är mycket vanligare i södra Östersjön än i Mälaren. Längs kusten gjorde han även många arkeologiska fynd som visade att bärnstenen kunde ha fraktats dit av människor. Vikingastaden Birka hade tidigare undersökts av skattletare men Hjalmar Stolpe inledde nu systematiska utgrävningar där även enkla vardagsföremål togs tillvara. Ett av de största fynden var en silverskatt med silversmycken och 450 islamiska silvermynt som visade på Birkas betydelse som handelsstad. Under 20 års tid fortsatte undersökningarna av stadsområdet och försvarsanläggningarna och uppemot 900 gravar grävdes fram. Samtidigt som utgrävningarna på Birka pågick planeringen av Vasastan i Stockholm och många gator namngavs 1885, bland dem Birkagatan och Vikingagatan. Namnen inspirerades av vikingafynden på Björkö och när området fick sin stadsplan 1886 fick det namnet Birkastan. Hjalmar Stolpe ligger begravd på Solna kyrkogård.   Hjalmar Branting (1860-1925) Denne Hjalmar var tidningsman, politiker och statsminister. Han föddes på Norrmalm och var enda barnet i en förmögen, högborgerlig familj. Fadern lät 1861 bygga ett bostadshus på Norrtullsgatan 3 där Hjalmar kom att bo i Vasastan...
Takträdgården i Götgatsbacken

Takträdgården i Götgatsbacken

Säkerligen har du stått på Slussen och blickat upp mot Söders siluett och undrat över en fasad som ser ut som en riddarborg krönt av flaggstänger med fladdrande vimplar. Men det du ser är inte ett hus som har överlevt sedan medeltiden utan en brandmur till en mycket fantasifull fastighet i Götgatsbacken. Arkitekt med badhus som specialitet Wilhelm Klemming (1862-1930) studerade arkitektur vid Kungliga Tekniska Högskolan men avbröt studierna och sökte sig till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) där utbildningen var mer praktiskt inriktad. Han fick 1884 anställning som ritare hos arkitekterna Magnus Isæus och Carl Sandahl och jobbade bland annat med ritningarna till Sturebadet som invigdes året därpå. Just badanläggningar kom att bli en specialitet för Wilhelm Klemming som har ritat många badhus och simhallar runtom i landet. Tankar kring takträdgårdar Centralbadet stod färdigt 1904 och här gav Wilhelm Klemming uttryck för sin kärlek till naturen. Ornamentiken på den böljande fasaden i jugendstil harmonierar med växtligheten såväl ute i Centralbadsparken som i utsmyckningen inne i badhuset. På det platta taket byggdes en solterrass med en takträdgård, en viktig del i hans strävan att tillföra mer grönska i stadsmiljön. Sina idéer samlade han i skriften “Mera blommor och grönska i staden” som gavs ut 1914: “Platta tak äro just för vårt klimat synnerligen lämpliga, i större städer framför allt. Den som prövat på, hur härligt det är att ha takträdgård att tillgå och syssla med, den tycker icke, att det är någon absurditet att plantera på taken, och den som, liksom jag anser, att det ligger något brottsligt i att utrota naturen och plocka in hus vid hus utan att...