Passerar du hörnet av Surbrunnsgatan och Birger Jarlsgatan i Vasastan får du syn på några krogskyltar. På den ena står det ”Värdshuset Clas på hörnet” och på den andra ”Browallshof Hotell & Matsal”. De båda namnen berättar en spännande historia om kvarteret Vädurens brokiga bakgrund.

Kyparen Browall köper en malmgård
Clas på hörnet logga

Kyparen Clas Browall hade under många år arbetat på olika krogar i stan men ville starta eget och 1731 köpte han en liten malmgård av hovrättsadvokaten Johan Hjärpe. Egendomen låg i hörnet av Surbrunnsgatan och Roslagsgatan och bestod av ett bostadshus med stall, ladugård, vagnshus och bagarstuga samt en trädgård och en liten beteshage.

Läget för det nyöppnade värdshuset Browallshof var perfekt. Närheten till den norra tullen och den populära surbrunnen i grannkvarteret lockade många gäster och snart måste man bygga till. På tomtens östra sida byggdes ett hus med en förstuga, två kamrar och Stockholms största danssalong. När Clas Browall dog 1742 lämnade han efter sig en blomstrande verksamhet som drevs vidare av hans änka.

Sju år senare sålde Annika Browall värdshusrörelsen till Johan Gottlieb Hartong och framgången fortsatte under de kommande femton åren. Men när ett rykte spreds om att surbrunnens vatten försämrats minskade antalet brunnsgäster snabbt vilket även drabbade värdshuset. De goda tiderna återvände först 1774 när Petter Helin tog över krogen. Han lät reparera husen, installerade moderna kakelugnar och byggde en ny större danssalong längs Surbrunnsgatan.

Kunglig flirt och dödsfarligt klotter

Clas på hörnet var under många år ett av Stockholms främsta nöjesställen och vid två tillfällen har värdshuset haft inflytande ända upp i kungahuset.

En kväll i januari 1745 kom självaste kungen på besök. Fredrik I var änkling sedan några år och nu hade mätressen Hedvig Taube plötsligt avlidit. Kungen var otröstlig och i ett försök att muntra upp honom lät borgerskapet arrangera en bal på Clas på hörnet. Omedelbart tycke lär ha uppstått mellan kungen och en av de unga damerna. Hon flyttade senare in i Hedvig Taubes palats på Riddarholmen.

Efter en minst sagt blöt kväll på Clas på hörnet i mars 1782 fattade Carl Anders von Plommenfelt det ödesdigra beslutet att uttrycka sina tankar om kungahuset. På en av värdshusets fönsterrutor hade någon ristat in ”Gustaf III, den främste medborgaren”. Den överförfriskade f d ceremonimästaren ristade in texten ”Han har varit det men är nu den främste skälmen”. Han fråntogs adelskapet och dömdes till döden för majestätsbrott men hann fly ur landet. På Riddarhuset är vapenskölden överkorsad.

Från värdshus till sjukhus

Ritning till den nya danssalongen 1784.

Ritning till den nya danssalongen 1784.

Året efter förtalsskandalen sålde Petter Helin krogen till traktören Carl Westman. Det var han som 1784 lät bygga det stenhus som fortfarande finns kvar i hörnet av Surbrunnsgatan och Birger Jarlsgatan. Här fanns danssalonger i två våningar och som under lockade många danssugna gäster under de kommande decennierna.  Ännu en bit in på 1800-talet anordnades offentliga danstillställningar mot inträdesavgift men vid det laget hade krogen tappat i popularitet.

Under Finska kriget 1808-1809 avled många soldater i fält av olika sjukdomar och ett beslut fattades om att bygga ett garnisonssjukhus i Stockholm. Under tiden fick värdshuset fungera som provisoriskt militärsjukhus med 70 sängar. Och när koleran slog till 1834 köptes värdshuslokalerna in av staden för att användas som kolerasjukhus.

1900-talets nöjen flyttar in i kvarteret

På värdshusets plats öppnades biografen Pariser-Teatern 1911.

På värdshusets plats öppnades biografen Pariser-Teatern 1911.

Efter 1865 var värdshusepoken vid Surbrunnsgatan definitivt över och 1911 revs det ursprungliga värdshuset i det västra hörnet. Där byggdes en basar med några butiker samt biografen Pariser-Teatern med 225 platser. Vid sekelskiftet bodde då ca 2 000 personer i grannkvarteren. Efter en ombyggnad 1930 bytte bion namn till Dixi, en typisk kvartersbiograf som bjöd på en blandad filmrepertoar fram till 1959 när den lades ner.

Byggnaderna i det östra hörnet av tomten användes under lång tid av AB J.E. Zackrissons Åkeri och Renhållningsverk och här fanns även en bensinmack. På 1950-talet hade man runt 100 lastbilar och 10 hästar. Enligt en stadsplan från 1973 skulle husen rivas för nya bostäder men en kulturhusförening bildades och planerna stoppades. Åren gick och de övergivna husen förföll.

Värdshuset öppnas igen

Tio år senare var det dags för värdshuset Clas på hörnet att återuppstå. Stenhuset renoverades men de intilliggande trähusen var i så dåligt skick att de delvis revs och återuppbyggdes. Och 1984 kunde krögaren Christer von Arnold öppna en restaurang med hotellrum i 1700-talsskepnad.

Idag har värdshuset återfått det ursprungliga namnet Browallshof men skylten med Clas på hörnet finns fortfarande kvar. Under de 285 år som gått har sedan Clas Browall beslöt sig för att starta eget har namnet blivit ett begrepp i Stockholms kroghistoria.