Att snacka slang anses ibland ofint eller rentav obildat. Men många uttryck i olika slangspråk kommer från arbetslivet. De flesta yrken och branscher har sin egen terminologi. Det skapar en känsla av gemenskap och att ha en egen jargong är även viktigt för att inte avslöja affärshemligheter.

Under medeltiden var all försäljning enligt lag förbehållen köpmännen. När städer anlades under 1600-talet skulle alla varor tullas för. Men bönderna i Sjuhäradsbygden i Västergötland hade sedan länge för vana att “knalla” runt i byarna och erbjuda varor för att dryga ut den magra inkomsten från jordbruket. Kronan gick miste om skatteintäkter på dessas kringresande försäljare så Gustav II Adolf lät grunda Borås där “knallarna” skulle bosätta sig.

Men de fortsatte att vandra runt som gårdfarihandlare och med tiden utvecklade knallarna ett eget affärsspråk – månsing – där vissa ord och stavelser byttes ut för att de skulle kunna meddela sig med varandra utan att kunder eller konkurrenter förstod. Människor på resande fot knyter nya kontakter och längs vägarna träffade knallarna romer, finnar, norrmän, danskar och tyskar, vilket har inspirerat språket.

Många av orden i månsing handlar förklarligt nog om pengar och affärer med typiska uttryck som ”storsläng” (tusenlapp), ”helsläng” (hundralapp) och ”halvsläng” (femtiolapp) samt ”spänn” (1-krona), ”tralling” (50-öring), ”blejd” (25-öring) och ”viting” (10-öring).

Ord för sedlar och mynt har fallit i glömska i vårt digitala samhälle. Men ord som “stålar”, “tjacka” och “krita” är fortfarande välkända. Meningen ”grunntjack ger grunn bänstring till ekel” betyder ”dåliga varor ger mig dålig förtjänst”. Den skulle ingen längre förstå även om den stämmer väl in även på dagens företagande.

Ett “hus “eller en “plats” kallas ”häck” på månsing och huvudstaden kallades “Storhäcken” av knallarna vilket stadsborna ändrade till ”Eken”. När Stockholmarna benämnde sig själva ”ekenskisar” hade de lagt tll “kis” – ett annat uttryck från månsing som betyder “mansperson”. Ändelsen “-is” vanlig och ord som “rudis”, “kondis” och “dagis” har med tiden blivit typiskt stockholmska. Andra sådana ord som också kommer från månsing är ”bystan” (landet), ”borsten” (brännvin) och ”paj” (rock). Så detta landsbygdsspråk lever kvar i storstan.

Slå dig i slang!

Många slangord har faktiskt hängt med i svenskan under flera århundraden. Så när du slår dig i slang med någon gör du en kulturhistorisk insats. Det kan ju vara bra att tänka på nästa gång någon rynkar på ögonbrynen inför ditt ordval. Det här är bara några exempel på populära slangord.

Brillor
En benämning på glasögon som har använts sedan mitten av 1600-talet. Det kommer av “barelle” (italienska) och “beryllus” (latin). Smaragd och akvamarin samt andra gröna och blå ädelstenar kallas ibland ”beryll”. Förr användes mineralen även för att tillverka glasögon.

Fika
Ett slangord som härstammar från skinnarmålet där man kastade om stavelser så att “kaffe” som på Malungsdialekt uttalades ”kaffä” istället blev fika. I Stockholm var det sotarna som i början av 1900-talet tog upp ordet i sitt eget språk – knoparmoj. Knallar på besök i stan och sjömännen nere i hamnen var inte sena att haka på. Och idag säger vi alla fika!

Flukta
Att något som “fluktar” ligger i en rak linje, det vet varje byggare. Men att använda ordet för att ”syna” något som vi stockholmare gör kommer av tyskans “af-fluchten” där betydelsen är ”att kontrollera att något ligger i rak linje”. Fast det är ju sällan raka linjer vi fluktar efter.

Jota
Sedan 1600-talet har ordet använts i betydelsen ”inte ett dugg”. Det är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet och motsvaras av vårt ”j”.

Jycke
En jycke är inte vilken hund som helst. Under 1800-talet användes även ordet om någon man tyckte var en ”lustig typ”. Det kommer från romani och härstammar i sin tur från “jakuta” som är sanskrit för ”hund”.

Lax
En “lax” är en tusenlapp. Troligen kommer ordet från hindi där ordet “lakh” betyder ”etthundratusen”. På fornindiska står “lakschana” för ”lyckonummer”. Så ”tusen laxar i en laxask” skulle väl egentligen kunna betyda ”en miljon i plånboken”, eller?

Mes
När ordet används i betydelsen ”fegis” kan det spåras till det flamländska ordet “miezel” som betyder ”mager, obetydlig”. Sedan mitten av 1700-talet har det använts i Sverige.

Muck
Ordet är romani och betyder ”fri”. Det användes från början av fängelsekunder men har senare flyttas över till militärtjänstgöringen. Så glöm den där förklaringen ”militär utryckning civil klädsel”.

Olle
Namnet på den tjocka ylletröjan kan ha två ursprung. Kanske var det från början en vedhuggartröja som fått sitt namn efter påståendet att ”alla vedhuggare i Stockholm heter Olsson”. Men mer troligt är att den har uppkallats efter en major Ohlsson som föreslog att dylika tröjor skulle användas av den svenska armén.

Polare
Ordet har sitt ursprung i ”bhrata” som på sanskrit betyder “broder”. På latin har det blivit ”frater” och på engelska ”brother”. På romani är ”pral” en “kamrat” vilket senare har fått samma betydelse i engelskans “pal”. Ordet pral har använts i svenskan i olika former sedan 1600-talet och ”polare” dök upp på 1800-talet.

Lästips!

  • ”Stockholmska – Slang, vulgarismer och skämtord” av Wilh. Uhrström (1911)
  • ”Stockholms förbrytarspråk och lägre slang” av Arthur Thesleff  (1912)
  • ”Vråååålbedåriskt – En bok om flickslang” av Astrid Brisman (1932)
  •  ”Provinsialismer och skråspråk” av Gösta Bergman (1943)
  • ”Stockholmsnamn och Stockhomlsspråk” av Carl Ivar Ståhle (1981)
  • ”Stockholmsslang – folkligt språk från 80-tal till 80-tal” av Ulla-Britt Kotsinas (1996)
  • ”En bok om slang, typ” av Ulla-Britt Kotsinas (2003)
  • ”Hajaru klyket? Stockholmsk-Svensk-Stockholmsk ordbok” av Hasse Gänger (2003)
  • ”Månsing – knallarnas hemliga språk” av Sven H G Lagerström (2004)
  • ”Romani i svenskan” av Gerd Carling (2005)