Med industrialismen tredubblades Stockholms befolkning från 90 000 till över 300 000 invånare under andra hälften av 1800-talet. Den massiva inflyttningen från landsbygden till städerna ledde till en enorm bostadsbrist. För att ha råd med mat och hyra hade de flesta familjer en eller flera inneboende och genomsnitt fick fyra vuxna personer trängas per rum.

Långa arbetsdagar i fabriken
Vardagen för många fattiga familjer innebar ett hårt slit i fabriker och verkstäder där arbetet ofta upptog mer än halva dygnet. Medan föräldrarna arbetade tvingades många barn att klara sig själva så gott det gick. Långt ifrån alla barn hade möjlighet att gå i skolan och då även äldre barn ofta arbetade kunde de inte ta hand om sina yngre syskon på dagarna.
Inte minst kvinnor hade ofta tillfälliga arbeten. Trångboddheten gjorde att dödliga sjukdomar som lungsot spreds. I hem där en eller flera familjeförsörjare avlidit eller en förälder togs in på arbets- eller försörjningsinrättning blev situationen snabbt akut.

Välartade, värnlösa, vanvårdade och vanartiga barn togs omhand
I slutet av 1800-talet beräknades 40 000 barn i Stockholm vara placerade på olika typer av barnhem eller utackorderade till fosterhem. Institutionerna drevs ofta av stiftelser eller föreningar medan uppfostringsanstalter som drevs av fattigvårdsmyndigheter.

Barnen kategoriserades som antingen välartade, värnlösa, vanvårdade, vanartiga eller minderåriga brottslingar baserat på familjens situation och barnens uppförande. Nya lagar för vård av barn antogs 1902 där institutionerna delades in i barnhem, skyddshem och uppfostringsanstalter för de olika kategorierna.

I Stockholm fanns det då sexton institutioner varav tre för pojkar och sju för flickor. En av dem var Stockholms stads vårdanstalt för fattiga flickor som öppnade 1870 på Barnängstvärgatan 7 i ett hus från 1779 i kvarteret Riset. När verksamheten fyra år senare bytte inriktning ändrades namnet till Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor. Från början fanns här plats för 25 flickor men antalet platser fördubblades när huset byggdes till 1875.

En fattig väverska skriver ett brev

Stockholms Bomullsspinneri och Väfveri låg på Barnängsgatan

Runt hörnet på Barnängsgatan ligger Stockholms Bomullsspinneri och Väfveri AB. Här arbetar Bernhardina Konstantia Andersson som väverska. Hon har fyllt 40 år och bor med sina sex barn i en liten etta med kök på Barnängstvärgata 1.

Våren 1913 skriver hon ett brev till Stockholms fattigvårdsnämnd:
”Undertecknad vågar härmed göra en vördsam hemställan om att mina flickor Emmy Amanda född 26 okt 1902 och Inga Linnéa född 7 maj 1905 må bliva intagna å Stockholms stads Uppfostringsanstalt för Flickor. Jag är änka sedan 1 år samt har 6 sty minderåriga barn att försörja och fastän min sysselsättning som väverska ger mig en veckoinkomst av cirka 16 kronor är det omöjligt för mig att giva alla dessa barn det underhåll och uppfostran de behöva, varför måste göra denna ödmjuka hemställan till Fattigvårdsnämnden.”

I ett intyg skriver arbetsgivaren:
”Änkan Anderson är av mig väl känd, samt har hon, dels under sin mans levnad, såväl som under hans svåra sjukdom (tuberkulos) med märkvärdig kraft sökt uppehålla sitt hem och giva sina barn den vård som de behöva, varför anser henne värd all den hjelp hon kan erhålla. Hon hyr en mindre lägenhet bestående af ett rum och ett litet kök, varför då tuberkulos finnes inom familjen det på Dr Sundells inrådan även vore mycket lyckligt om några av barnen kunde komma ur hemmet.”

Sy, sticka, väva, tvätta, städa och laga mat
Emmy Amanda och Inga Linnéa är 10 och 7 år gamla när de flyttar till uppfostringsanstalten en bit bort på samma gata. De flickor som togs emot här var i åldrarna 6–17 år och i genomsnitt stannade de kvar i ungefär tio år. Syftet med vistelsen på anstalten var att flickorna skulle uppfostras till trogna och dugliga tjänarinnor för att senare kunna få plats som t ex hembiträde. Utöver uppehälle fick flickorna skolundervisning och mycket tid ägnades åt slöjd för att de skulle lära sig sy, sticka, väva och laga sina egna kläder men även lakan, örngott och överkast. Och de övades i att laga mat samt att tvätta och städa.

Hur det gick Emmy Amanda och Inga Linnéa eller deras fyra syskon barnen vet vi inte. Stockholms Bomullsspinneri och Väfveri AB där Bernhardina Konstantia Andersson arbetade flyttar till Norrköping 1952. Men den nya fabriksbyggnad som man 1916 lät uppföra på Barnängsgatan finns kvar. Den är ritad av Cyrillus Johansson. En vacker fabriksbyggnad som är grönklassad av Stockholms stadsmuseum.

En omsjungen krog

Barnängstvärgatan 1906 där husen till höger finns bevarade

Barnängstvärgatan byter namn till Gaveliusgatan 1925 efter Jacob Gavelius, klädesfabrikör och grundare av Barnängens manufaktur 1691. Uppfostringsanstalten byter 1926 namn till Barnängens flickhem och 1954 läggs verksamheten ner. I kvarteret intill finns en klunga hus från 1700-talet bevarade som går under namnet Faggens krog. Den besöktes av Carl Michael Bellman och nämns i Fredmans epistel n:o 55. Hela området är blåklassat av Stockholms stadsmuseum.

Unik stadsmiljö hotas av nybygge

Flickhemmet på Gaveliusgatan (Foto Holger Ellgaard)

I uppfostringsanstaltens gamla hus från 1700-talet finns idag en gymnasieskola. Nu har Stadsbyggnadskontoret långtgående planer på att i kvarteret Riset ge bygglov för en tillbyggnad i form av ett modernt gårdshus i stål och glas samt att stänga portalen in till gården. Men det skulle förstöra hela den här unika stadsmiljön på Södermalm! Såväl Skönhetsrådet som Stockholms stadsmuseum och Samfundet S:t Erik motsätter sig planerna. Det kan du också göra.

Läs mer om byggplanerna och gå med i Facebookgruppen Rädda Faggen på Södermalm

Skriv under uppropet Rädda Faggen vid Vitabergen – stoppa det nya skolhuset!

TIPS! Vill du läsa mer tipsar jag om boken ”Barnhem för flickor – Barn, familj och institutionsliv i Stockholm 1870–1920” av Ingrid Söderlind som gavs ut 1999 av Stockholmia Förlag.

Bernhardina Konstantia Anderssons brev och arbetsgivarens intyg finns bevarade hos Stockholms Stadsarkiv (SE/SSA/1289/57)