Martin Rörby vill försvara och förnya Stockholm

Martin Rörby vill försvara och förnya Stockholm

Martin Rörby är arkitekturhistorikern som värnar det gamla och inspireras av det moderna.  Stadens bebyggelse behöver både försvaras och förnyas. Han är inte rädd för att säga vad han tycker eller att slåss för något när han tror att det är bra för Stockholm.
– Genom att våga det djärva idag kan vi skapa morgondagens klassiker.

Kärleken till arkitekturen ligger i släkten. Martins mormor hade som liten flicka ofta fått följa med sin pappa på söndagspromenader för att titta på hus. Och när politikerna under citysaneringen i Södertälje på 1960-talet hade planer på att riva det gamla rådhuset drog sig inte hans farmor för att ställa sig på barrikaderna för att rädda kvar det gamla trähuset från 1735.

Under uppväxten tog Martins föräldrar ofta med sig honom och storebror Thomas på långa bilutflykter runtom i Stockholm för att titta på hus.

– Vi var nyfikna på det mesta och besökte allt från Drottningholms slott till Saltsjöbaden och Bromma flygplats. Egentligen vet jag inte exakt vad det var vi tittade på, men för mig kom det visuella och det byggda snart att bli lika självklart som luften jag andades.

David Helldén (sittande) diskuterar Sergels torg 1965. Foto: Arkitekturmuseum

David Helldén (sittande) diskuterar Sergels torg 1965. Foto: Arkitekturmuseum

Plutarkos liknande arkitektur vid frusen musik och för Martin har de två konstformerna alltid följts åt. Hans morfar var kyrkomusiker och rektor för Geijersskolan i Värmland. När den 200 år gamla herrgården i början av 1960-talet skulle byggas om för att bli ny huvudbyggnad för skolan engagerade sig Martins mormor helhjärtat i arbetet och tog hjälp av arkitekten David Helldén. Han var då mitt uppe i arbetet med Hötorgscity och Hötorgsskraporna samt den övergripande planen för Sergels torg – ett unikt torg som har kommit att bli både ett offentligt rum och en arena för demokrati och yttrandefrihet.

“Allt började med en trappa, en luftig trappa med öppna steg upphängd i tunna stag. Från ett vilplan högt upp kunde man se ner genom flera våningar och för ett barn i koltåldern svindlade det inte så lite. Kanske just därför var detta husets mest spännande plats.”

Beskrivningen av barndomsminnena från ombyggnationen av Geijerskolan finns med i förordet till Martins doktorsavhandling. Att den skulle komma att handla om David Helldén var givet. Det tidiga mötet med den genialiskt konstruerade trappan hade satt djupa spår hos Martin redan som liten pojke. Och kanske var det just då och där i skolhuset som hans passion för god arkitektur väcktes.

På dörren till det lilla kontoret i Vasastan står det “Martin Rörby Arkitektur & Form”. En brant trappa leder från gatan ner till ett mycket smakfullt och personligt inrett källarkontor. Färgskalan går i vitt, svart och grått med spridda ljuskällor som ger ett varmt gult sken. På väggarna hänger svart-vita foton på Sergels torg och på en av bokhyllorna står en modell av de fem Hötorgsskraporna.

Martin bjuder på te. Brickan, glasunderläggen och servetterna har alla Plattans välbekanta svart-vita triangelmönster som skapades av David Helldéns kollega, Jörgen Kjaergaard.

– Men det är bara brickmönstret som överensstämmer med originalet. De andra trianglarna har inte riktigt rätt vinkel.

Det går inte att missta sig på Martins känsla för detaljer, allt i rummet hänger ihop på ett självklart sätt. Men källarkontoret är inte bara en plats för arbete, det speglar även hans personlighet och allt här inne har en historia som länkar samman dåtid, nutid och framtid.

Georg A Nilssons arbetsstol från 1901. Foto: Maria Lindberg Howard

Georg A Nilssons arbetsstol från 1901. Foto: Maria Lindberg Howard

Under samtalet pekar Martin på en välvd stol i ljust trä och vackra sniderier som pryder ena hörnet av rummet.

– Den där skrivbordsstolen ritades 1901 av arkitekten Georg A. Nilsson. Det var hans arbetsstol och förmodligen satt han i just den där stolen när han ritade Adolf Fredriks musikskola för lite mer än hundra år sedan.

Tanken svindlar för det räcker med att vrida på huvet åt andra hållet. Martin pekar ut genom fönstret i gatunivå och tvärsöver gatan skymtar fasaden på Adolf Fredriks musikskola där han har varit elev. Ett hus som betyder mycket för honom.

– Min pappa Jörgen var en erkänt skicklig gitarrist och lutenist. Själv var jag körsångare och i tonåren funderade jag ett tag på att ägna mig åt klassisk musik på heltid.

Men ett rivningshotat hus skulle få honom på andra tankar. På Vasagatan hade han gått förbi ett mäktigt hus med osannolika hängtorn och en pampig entré. Bünsowska huset hade ritats av bröderna Axel och Hjalmar Kumlien, två av Sveriges främsta 1800-talsarkitekter, men skulle nu rivas inför bygget av ett hotell.

– Jag blev så upprörd att jag tog reda på allt jag kunde om huset och skrev en skoluppsats, säger Martin och plockar fram en liten gulnad skrift ur bokhyllan.

Bünsowska huset gick dessvärre inte att rädda, det revs 1982 och på samma plats står nu Royal Viking Hotel. Martin ryser till. Det märks att det är en byggnad han tycker direkt illa om. Men snart kunde han rikta sitt intresse åt ett annat håll för samtidigt pågick en strid om hans egen skola som också den var rivningshotad.

– På en loppmarknad hade jag hittat en inbunden årgång av tidskriften Arkitektur från 1964 där det fanns en artikel om skolan och arkitekten Georg A. Nilsson, skriven av arkitekturprofessor Björn Linn. Jag tog mod till mig och kontaktade honom och lyckades faktiskt övertala honom att skriva en debattartikel om att Adolf Fredriks musikskola måste räddas.

Artikeln uppmärksammades och efter starka protester från Stockholmarna backade till slut politikerna från sitt beslut och skolhuset rustades upp. Från den händelsen lärde sig Martin att med mod och envishet går det att vinna en strid. Och nu visste han att det var arkitekturhistoria han ville ägna sig åt.

Efter studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet kom Martin till Arkitekturmuseet. Sedan dess är han känd för sitt starka engagemang för Stockholm, framför allt under åren som kanslichef för Skönhetsrådet, en kommunal instans som granskar detaljplaner och driver frågor som rör stadsmiljön. Martin värnar det gamla som måste bevaras.  Men samtidigt blickar han framåt och vill alltid försöka hitta konstruktiva lösningar för Stockholms fortsatta utveckling. Han är beredd att slåss för det han tror på och har många gånger försvarat efterkrigstidens kritiserade bebyggelse. Kvaliteterna hos platser som Hötorgscity och Sergels torg har han under lång tid lyft fram men de har börjat bli allmänt uppskattade först på senare tid.

– Jag tror att folk ser mig som “kvickt eftertänksam”. Ofta kan jag snabbt ge svar på frågor, jag är övertygad om att om man bara vet vad man vill och är påläst, då kan man också åstadkomma något. Och gäller kampen något viktigt, ja då får man inte gömma sig! Det lärde jag mig under striden för att rädda Adolf Fredriks musikskola.

Efter tio år har Martin nu lämnat Skönhetsrådet för att istället leda arbetet i den nystartade Birthe och Per Arwidssons stiftelse. Den ska verka för stadsbyggnadskonst som ökar människors trivsel i staden. Jobbet är på halvtid vilket ger honom efterlängtad tid att föreläsa och skriva. Han ser fram emot att äntligen få skriva färdigt sin bok om bilens arkitektur.

Chrysler Dual Ghia L6.4 med specialkaross är en av favoriterna i modellsamlingen. Foto: Maria Lindberg Howard

Chrysler Dual Ghia L6.4 med specialkaross är en av favoriterna i modellsamlingen. Foto: Maria Lindberg Howard

Ända sedan 13-årsåldern har Martin samlat på bilmodeller. Intresset för bildesign omfattar de gyllene åren, från 1930-tal till 1960-tal, och i dagsläget ingår 8 000 modellbilar i samlingen. Några av favoriterna finns här på kontoret.

– I grunden har arkitektur för hus och bilar mycket gemensamt, det handlar om likartade funktioner som ska lösas och paketeras.

På frågan vilken bil som bäst speglar hans personliga egenskaper dröjer svaret inte länge. Genast väljer han ut en bilmodell från bokhyllan.

– Chrysler Dual Ghia L6.4 med specialkaross. Den har kraft under huven men även en viss elegans, säger han med glimten i ögat.

Text: Maria Lindberg Howard

 

Martin Rörby

Född: 1964. Yrke: Arkitekturhistoriker. Familj: Fru och son. Uppväxt: Hässelby, Sundbyberg och Sollentuna – “känner mig hemma överallt och ingenstans”. Bostad: 4 rum och kök i miljonprogramsområdet Drakenberg på Södermalm. Hobby: Samlar på modellbilar från bildesignens gyllene år, har i dagsläget (2015)  cirka 8 000 st. Aktuell: Har nyligen utsetts till chef för den nystartade Birthe och Per Arwidssons stiftelse.