Ransoneringskort

Ransoneringskort (foto SSM)

Under första världskriget hade de stridande nationerna som krigsstrategi att svälta ut varandras befolkningar. Även neutrala länder drabbades och Sveriges import av livsmedel minskade drastiskt. Flera års missväxt och magra skördar ledde dessutom till brist på spannmål. Samtidigt exporterades stora mängder kött.

Matpriserna steg med 50 % och 1916 infördes ransonering på flera basvaror som mjölk, bröd, socker, kaffe och potatis. På landsbygden fungerade matförsörjningen något bättre än i städerna. Men på många håll missköttes mattransporterna och misstankar spreds om handlare som gömde undan varor för att sälja dem till överpris på svarta marknaden.

Svält leder till hungerkravaller

Potatisodling i Vasaparken 1917

Potatisodling i Vasaparken 1917 (foto från film hos KB)

Våren 1917 var hungersnöden akut och i Stockholm förvandlades flera parker till odlingar. Bristen på livsmedel drev ut folk på gatorna och tiotusentals människor samlades vid Riksdagshuset för att protestera mot dyrtiderna. Kvinnorna gick i täten och en skrivelse lämnades över till politikerna:

”Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Vi och våra män kunna ej längre fullgöra våra tunga plikter. Vi svälta och våra barn ta obotlig skada för framtiden…”

Matköerna blev allt länge och hungerkravaller utbröt när besvikna demonstranter drabbade samman med polisen. Folkhushållningskommissionen bildades krigsåret 1916 och blev snart ansvarig för matransoneringen. I skriften ”Varför hava vi brist på livsmedel?” försökte man uppmana till lugn:

”Konsumenterna måste betänka lägets allvar. Nu måste mera än någonsin matordningen anpassas efter tillgängliga födoämnen. Sill är det gott om och kålrötter – nu gäller det att tillgripa sådana matvaror, även om de verkar tröttande och enformiga.”

Ryktet om potatis sprids runt Nytorget

Lördag den 5 maj 1917 vid lunchtid anlände två 90-kilossäckar med potatis till handlare  Fredrik Karlssons speceributik på Södermannagatan 33 på Södermalm. Den ena potatissäcken hade tingats av en verkmästare på Böhlmarks lampfabrik och hämtades direkt efter leveransen.

Potatisen i den andra säcken mättes upp i papperspåsar på 2 liter för att säljas till speceributikens stamkunder. Samtidigt spreds ett rykte i kvarteren kring Nytorget att det fanns ett parti undangömd potatis i Karlssons speceributik. Snart bildades en matkö utanför på gatan och de få potatispåsarna tog snart slut.

Men flera kvinnor nekades att köpa av handlaren då de inte tillhörde butikens kundkrets. Vid femtiden hade 2 000 personer samlats utanför speceributiken och ridande polis tillkallades för att återställa ordningen. Men folkmassan vägrade att lämna platsen och började kasta sten mot polisen.

”Här finns potatis och vi gå icke härifrån”

Clarry Ählström

Clarry Ählström  (tidningsurklipp)

Under potatisupproret häktades nitton personer och fyra kvinnor pekades ut för att ha varit särskilt aktiva. En av dem var Clarry Ählström som liksom många andra vägrade att tro på att handlaren inte hade någon potatis. Hon anklagades för delaktighet i upploppet och för att ha ”uppträdt som anstiftare” genom att upprepade gånger säga ”här finns potatis och vi gå icke härifrån”.

”Ogifta Clarry Ählström hade lördagen den 5 maj kl 7,40 eftermiddagen införts å polisdistriktets station. Konstaplarna rapporterade att de kort förut anhållit Ählström å Södermannagatan utanför huset n:r 33, därför att Ählström därstädes under mer än en timmes tid uppehållit sig bland folkmängden och upträdt som anförare för upploppet. Ählström hade nämligen deltagit i skränet och väsendet samt flera gånger uppmanat folkmängden att ej åtlyda polisens tillsägelser att skingra sig.”

Ur polisrapporten från Katarina polisstation

I polisförhören berättade Clarry Ählström (23 år) att hon under åtta år varit anställd som silverpolererska men tvingats sluta sitt arbete för att kunna ta hand om sina två barn Birgit och Harry. Familjen bor på Gotlandsgatan. De senaste månaderna hade hon förgäves besökt olika affärer runt stan för att köpa potatis. Hon erkände att hon befunnit sig på Södermannagatan 33 men förnekade att hon skulle ha varit ledare för potatisupproret. Efter flera veckor i häktet dömdes hon till böter på 152 kronor vilket motsvarade sju månadslöner.

 

 

Se en film från STOCKHOLMS HJÄRTA där Markus Åhlin och jag berättar om Potatiskravallerna på Södermalm 1917.

LÄSTIPS: Vill du veta mer om den här händelsen kan jag tipsa om boken POTATISREVOLUTIONEN av Håkan Blomqvist som kom ut 2017.