På promenad längs Kungsträdgårdsgatan passerar du en rad bankpalats och andra pampiga byggnader från tiden runt sekelskiftet. Staden förändras ständigt. I slutet av 1800-talet såg gatan till stor del helt annorlunda ut. Här är några av de hus du då hade fått se.

“Den genuine stockholmaren är mycket känslig i sitt hemstadssinne – så kan man ju kalla stadsbornas motsvarighet till landtfolkets hembygdssinne – och reagerar, säkert och kraftigt, när det gäller förändringen af de drag som för honom te sig som betecknande och väsentliga i hans kära stads fysionomi. Af olika anledningar har somliga byggnader just för den där stockholmskänslan större betydelse än andra.” (ur en artikel i tidningen Idun, 1911)

Barclayska huset

Barclayska huset (foto Larssons ateljé, SSM)

Barclayska huset, Kungsträdgårdsgatan 14

Reflektionen är ovanför är tagen från en artikel i Idun som berättar om “ett gammalt Stockholmshem” på Kungsträdgårdsgatan – ett privatpalats i två våningar med en grönskande bakgård. Huset ritades 1856 av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander för den skotske affärsmannen Alexander “Sandy” Barclay. Han sålde det vidare och 1877 köptes huset av bankiren André Oscar Wallenberg som flyttade in med sin fru Anna och sönerna Gustaf, Marcus, Oscar och Axel.

Anna Wallenberg målade porträtt och landskap och var känd som en generös värdinna. På familjens många fester sågs kaptener, diplomater, vetenskapsmän, konstnärer, skulptörer, författare och skådespelare bland gästerna. Och varje år dansades julen ut med en stor bal på Tjugondag Knut.

“Det blir för alla dem som älska hvad Stockholm äger vackert en vemodets dag då murbräckorna en gång börja arbeta på Anna Wallenbergs hem.” (ur en artikel i tidningen Idun, 1911)

Anna Wallenberg blev änka 1886 men bodde kvar i huset i nästan 25 år. Det köptes 1915 av Livförsäkringsaktiebolaget Thule och revs för att bygga Thulehuset. När försäkringsbolaget flyttade till Sveavägen 1938 köptes huset av AB Stockholmssystemet som delade lokaler Kungliga Kontrollstyrelsen som ansvarade för motboken. Systembolaget bildades 1955 och de har fortfarande sitt huvudkontor i Thulehuset.

En liten del av det Barclayska huset har bevarats. Arkitekten Ragnar Östberg lät montera stensockeln i den västra delen av Stadshusparken. Platsen är döpt till Wallenbergs gård efter Knut Wallenberg som donerade pengar till bygget av Stadshuset.

Dramatiska teatern Kungsan 1902

Mindre teatern (foto okänd, SSM)

Mindre Teatern, Kungsträdgårdsgatan 8

Den hette från början Nya Teatern, men kallades i folkmun för den Lindebergska Teatern. Anders Lindeberg var författare och journalist och hade på 1830-talet ansökt om att få starta en enskild teater men inte fått kungligt tillstånd. Han skrev då till JO och anklagade kungen för att för egen vinning upprätthålla ett olagligt teatermonopol på scenkonst. För sitt hot om att kungen borde störtas dömdes han till halshuggning för majestätsbrott.

Karl XIV Johan benådade honom och regeringen ändrade straffet till fängelse men Anders Lindeborg vägrade. Han hade inte begärt kungens nåd och krävde att få bli halshuggen. En regeringskris uppstod som löstes genom att en allmän amnesti för politiska förbrytare infördes 1834.  Åtta år senare kunde Anders Lindeberg äntligen inviga sin teater på Kungsträdgårdsgatan.

Nya Teatern gick dessvärre snart i konkurs och togs 1846 över av skådespelaren Edward Stjernström. Den döptes om till Mindre Teatern och här spelades både klassiskt och nyskrivet, framför allt salongsdramer om borgarklassen. Man var den första teaterscenen som införde gasljus vilket gjorde att skådespelarna kunde använda hela scenen.

Mindre teatern såldes till Kungliga teatern 1863 och döptes om till Kungliga Dramatiska teatern. Från 1881 övertog riksdagen ansvaret för teaterverksamheten. Samtidigt pågick heta debatter om Sverige borde ha en nationalteater och efter ett riksdagsbeslut 1888 upphörde anslagen till teatern. Därefter drevs den vidare av en skådespelarassociation ledd av Gustaf “Frippe” Fredriksson. I februari 1908 invigdes Dramatens nya teaterhus vid Nybroplan. Två år senare revs det gamla teaterhuset på Kungsträdgårdsgatan.

Hôtel du Nord

Hôtel du Nord (foto okänd)

Hôtel du Nord, Kungsträdgårdsgatan 8

Granne med Dramatiska teatern låg restaurangen Hôtel du Nord. Huset var från början ett privatpalats, byggt åt hovmarskalken von Knorring på 1840-talet och i bottenvåningen öppnades en restaurang 1850.

Riktigt populär blev Hôtel du Nord med Stockholmsutställningen 1866 i Kungsträdgården. Nu utvidgades verksamheten med matsal, kafé, festvåning och hotell samt ett antal inredda smårum som låg en trappa upp. Det ryktades om att de användes för hasardspel och förbjuden kärlek av Stockholms ungkarlar.

När det gamla Operahuset revs 1890 flyttade hovmästare Ivar Bäckström och en stor del av personalen från Operakällaren över till Hôtel du Nord. Man tog även med sig maträtten Salta biten (kokt oxbringa med potatis som kokats i spadet) som blev paradnumret på söndagsmiddagarna. Så här beskrevs den i en av tidningarna:

“Bitarna stod härligt ångande, ljuvt doftande på borden, smör ost och pilsner samt ej så få ‘O.P.’ följde efter. Som olja på ett upprört hav verkade bitarna, och man såg idel belåtenhet.”

Väggfris av Vicke Andrén

Väggfris av Vicke Andrén (foto SSM)

Den stora matsalen byggdes om 1891 och dekorerades med en väggfris målad av Vicke Andrén. Den visade motiv från det samtida nöjeslivet i Stockholm och i skärgården. Matångor och tobaksrök gjorde att målningarna fick bättras på ett antal gånger och Vicke Andrén jobbade med dem fram till 1905. Bilderna användes även på matsedlarna och som vykort. Endast tre av originalbilderna finns bevarade, bland annat “Vattenserveringen i Kungsträdgården” från 1901 (bilden).

Den 25 april 1911 blev den sista kvällen på Hôtel du Nord. En avskedsmeny serverades och gästerna tog farväl av sitt stamlokus. Huset revs och idag tar huvudkontoret för Skandinaviska Enskilda Banken upp hela kvarteret.

Hammerska ladan

Hammerska ladan (foto okänd)

Hammerska ladan, Kungsträdgårdsgatan 2

I kvarteret mittemot Karl XII:s torg låg ett envåningshus som 1866 köptes av juveleraren Christian Hammer. Här fanns ett schweizeri som serverade bakverk, kaffe, te choklad och likör och man arrangerade allt från loppcirkus till konserter och teaterföreställningar.

Byggnaden ersattes 1884 av Palmeska huset som byggdes som bostad åt Henrik Palme, direktör för Inteckningsbanken. Den fusionerades 1955 med Svenska Handelsbanken som idag har sitt huvudkontor här. Men till skillnad från de andra husen som har försvunnit finns den Hammerska ladan fortfarande kvar. Den plockades isär och flyttades till Furusund i Norrtälje. Där kan den hyras för bröllop och fester under sommarhalvåret.