Södersiluett med Stomatolskylten och Wilhelm Klemmings ovanliga fasad (foto okänd)
Säkerligen har du stått på Slussen och blickat upp mot Söders siluett och undrat över en fasad som ser ut som en riddarborg krönt av flaggstänger med fladdrande vimplar. Men det du ser är inte ett hus som har överlevt sedan medeltiden utan en brandmur till en mycket fantasifull fastighet i Götgatsbacken.
Arkitekt med badhus som specialitet
Wilhelm Klemming (1862-1930) studerade arkitektur vid Kungliga Tekniska Högskolan men avbröt studierna och sökte sig till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) där utbildningen var mer praktiskt inriktad. Han fick 1884 anställning som ritare hos arkitekterna Magnus Isæus och Carl Sandahl och jobbade bland annat med ritningarna till Sturebadet som invigdes året därpå. Just badanläggningar kom att bli en specialitet för Wilhelm Klemming som har ritat många badhus och simhallar runtom i landet.
Tankar kring takträdgårdar
Wilhelm Klemming (foto Riksarkivet)
Centralbadet stod färdigt 1904 och här gav Wilhelm Klemming uttryck för sin kärlek till naturen. Ornamentiken på den böljande fasaden i jugendstil harmonierar med växtligheten såväl ute i Centralbadsparken som i utsmyckningen inne i badhuset. På det platta taket byggdes en solterrass med en takträdgård, en viktig del i hans strävan att tillföra mer grönska i stadsmiljön. Sina idéer samlade han i skriften ”Mera blommor och grönska i staden” som gavs ut 1914:
”Platta tak äro just för vårt klimat synnerligen lämpliga, i större städer framför allt. Den som prövat på, hur härligt det är att ha takträdgård att tillgå och syssla med, den tycker icke, att det är någon absurditet att plantera på taken, och den som, liksom jag anser, att det ligger något brottsligt i att utrota naturen och plocka in hus vid hus utan att lämna plats på marken för litet grönska mellan dem, han måste medge, att det är berättigat, att husen själva uppbära något av den fägring, de icke unnat marken att skänka.”
Takterrass med prunkande oas
I hörnet Götgatan och Klevgränd på Södermalm ville Wilhelm Klemming vidareutveckla sina gröna tankar i ett bostadshus. Han sökte bygglov 1907 men det skulle ta fyra år innan fasadritningarna godkändes. Resultatet är ett hus där arkitekturen bjuder på många infall och överraskningar. Och högt däruppe bakom den borgliknande brandmuren gömmer sig en takterrass med ett växthus. Här lät Wilhelm Klemming plantera träd, buskar, blommor och köksväxter som sköttes av hyresgästerna. Ester Grönblad flyttade in 1929 och berättar så här:
Takterrass på Götgatan 7 (foto okänd)
”År 1931 fick jag ta hand om takträdgården – såsom avdrag på hyran – det var ju en del kostnader förenade med skötseln. Så småningom lärde jag mig att själv sköta om trädgården, jag fann vad som trivdes däruppe i sol och blåst och under de knappa betingelser som Klemmings låga cementerade bänkar erbjöd. Jag fick hela drivor av vårlig scilla, ruggar av skär och vit arabis, ängar med vita anemoner, blåsippsstånd, dikesrenar med mörkblå, storblommiga midsommarblomster, åkerrenar med blåklint, prästkragar, blåa tistlar och gula kungsliljor. På skyddade ställen blommade herrgårdsväxterna, pioner, löjtnantshjärtan och vallmo, lupiner, aklejor och rosor, nejlikor, flox och solidago.”
När huset på Götgatan 7 och Klevgränd 1 rustades upp i slutet av 1980-talet hade takterrassen förfallit och all grönska togs bort. Men idag är stadsodling högsta mode. Det blommar återigen för idén om gröna stadsmiljöer
