”Man kliver in i buren, det lilla kabinettet, ser på konduktören, som står där helt lugn i sin snygga uniform och fingrar på stållinan, och så bär det upp med en hastighet av 0,8 meter i sekunden utan ryckningar och stötar.”

En kort men hissnande upplevelse

Så beskriver Claës Lundin den 45 sekunder långa färden med Katarinahissen i sin bok ”Nya Stockholm” från 1890. Då hade Kararinahissen varit igång i sju år och redan från början blev den mycket populär. Den första Katarinahissen invigdes den 19 mars 1883 i närvaro av kung Oscar II och kronprins Gustav.

”Gör er icke besvär med backarne! Jag skall låta er sväva upp för dem utan att ni behöva göre er den allra ringaste möda. Jag skall hissa upp er.”

Konstruktören bakom detta märkvärdiga byggnadsverk var ingenjören Knut Lindmark. Han hade våren 1881 fått koncession av stadsfullmäktige att uppföra en 154 meter lång gångbro samt ett 35 meter högt torn med en elevator. Knut Lindmark lyckades skaffa fram ett kapital på 180 000 kronor (det motsvarar ca 9,5 miljoner kronor i dagens penningvärde) och startade Mosebacke Gångbro AB. Själva tornet och gångbron utfördes av byggfirman Lecoq & Comp från Belgien medan det amerikanska hissföretaget Weeks & Halsey levererade den hydropneumatiska elevatorn. De två hisskorgarna rymde vardera 13 personer inklusive konduktören.

Katarinahissen – elevator eller benrangel?

Katarinahissen blev snabbt en populär attraktion för stockholmare och ett måste för turister. Samtidigt löste den ett praktiskt problem för framkomligheten på Södermalm. Elevatorn höll öppet från klockan 8 på morgonen till klockan 11 på kvällen. Redan den första månaden efter invigningen 1883 åkte 1 500 personer per dag med Katarinahissen och betalade 5 öre för uppfärd och 3 öre för nerfärd. Men alla gillade inte nymodigheten och i en av tidningarna stod att läsa:

”Flere insändare föreslå olika namn på Elevatorn, såsom hiss, bergbana, luftbana osv, men mig tyckes det att den borde heta murareställning eller benrangel, ty som den nu ser ut utan hud eller kött, bildligt talat, är den ingen prydnad för hufvudstaden.”

Katarinahissen och Slussen invigs 1935

Katarinahissen och Slussen invigs 1935 (Foto Gustaf W:son Cronquist, SSM)

Katarinahissen rivs och återuppstår

I mer än 30 år drevs elevatorn med ånga men ersattes 1915 med ett eldrivet system. Och den var fortsatt populär. Publiksiffror från 1910 och 1920 visar på ca 120 000 besökare per månad. Men nedanför Katarinahissen blev trängseln med tiden ett allt större problem. Den ständigt ökande bil- och båttrafiken ledde till så många broöppningar att man började  prata om ”slusseländet”.

När hela Slussenområdet byggdes om i början av 1930-talet revs den gamla elevatorn och den nya Katarinahissen invigdes den 15 oktober 1935. Stålkonstruktionen levererades och monterades av smidesfirman AB Bröderna Hedlund. Den ”ångpustande korglyftaren” hade bytts ut mot en ”funkissmäcker himlastormare”. Och däruppe i toppen fanns istället för ett litet café nu restaurang Gondolen, ett ”glasskåp under himmelen” där Gustav V skålade i Champagne när han invigde Katarinahissen för andra gången. Tyvärr stängdes Katarinahissen 2010 på grund av brister i driftsäkerhet och dåligt underhåll av konstruktionen. Men nu kommer den att rustas upp igen och om några år kan den invigas igen – för tredje gången. Det var ingen dum idé som Knut Lindmark kom på!

Restaurang Gondolen var fram till 1994 en del av KF, men verksamheten togs då över av restauratör Erik Lallerstedt. I sin debutbok ”Det andra målet” från 2007 lät Jonas Karlsson förlägga en del av handlingen till Gondolen där flera av karaktärerna stämmer träff med varandra. Novellsamlingen har nu filmatiserats och här berättar Jonas Karlsson om filminspelningen där han spelar en av rollerna. Filmen har,  efter vårt godkännande, döpts till ”Stockholm Stories”. Det tar vi som en komplimang!