Intill Köpmangatan i Gamla stan ligger Staffan Sasses gränd, en liten tyst återvändsgata som många nog missar. Gränden fick sitt namn redan 1569 efter Staffan Sasse, en man med ett brokigt förflutet. Han kom från Lübeck och inledde sin karriär i tjugoårsåldern som kaparkapten under Sten Sture den yngre. Senare deltog han i Gustav Vasas frihetskrig mot Danmark och utsågs till skeppshövitsman på den svenska flottans flaggskepp Lybska Svan. Från 1531 var han slottsfogde. Och när kungen 1545 lät starta ett bolag för järnmalmsbrytning vid Dannemora gruvor skötte Staffan Sasse försäljningen.

Adelskap och fastighetsköp

Lybska svan förliste utanflr Öland 1525.

Lybska svan förliste utanför Öland 1525

Staffan Sasse adlades 1524 för sina insatser och samma år köpte han ett hus “belæget paa køpman gatwn”. Några år senare beskrevs den lilla gränden som den “trånga grenedene bak Staffan Sasses hus”. Han avled vid 66 års ålder i november 1566 och i Storkyrkans räkenskaper finns en anteckning om att Emerentia Hansdotter betalade 50 mark för sin makes begravning. Från 1569 kallas den lilla återvändsgatan “Staffan Sasses gränd”. Genom åren har den döpts om ett par gånger men 1925 återfick den sitt ursprungliga namn.

Knektdottern som vann kungens hjärta

Målning av Erik Johan Löfgren 1864

Målning av Erik Johan Löfgren 1864

Den lilla anspråkslösa återvändsgränden har möjligen ytterligare en koppling till kungahuset. Det sägs att Karin Månsdotter bodde i det röda huset när hon 1565 fick arbete som kammarjungfru på slottet. Hennes far Måns var knekt och modern Ingrid kom från en bondsläkt i Uppland. Kung Erik XIV hade suttit på tronen i fem år, han var 32 år och fortfarande ogift men hade två döttrar med sin frilla. När han en dag fick syn på den rödblonda femtonåriga flickan blev han blixtförälskad. Karin blev nu hans nya älskarinna, fick lära sig att läsa och skriva och behandlades som en drottning.

Från återvändsgränd till kungsgård

Inom två år hade Erik och Karin fått två barn och i december 1567 gifte de sig i hemlighet. Vid det officiella bröllopet i Storkyrkan i juli 1568 var dottern Sigrid och sonen Gustav med. Och dagen därpå kröntes Karin Månsdotter till Sveriges drottning. Med en ny tronarvinge såg kungens bröder hur makten nu plötsligt gled dem ur händerna. Tre månader senare avsattes Erik XIV och den unga kungafamiljen splittrades. Johan III spärrade in kungen och lät skicka sonen Gustav utomlands för att han inte skulle kunna göra anspråk på tronen. Karin bosatte sig på Liuksiala kungsgård en bit från Tammerfors där hon avled 1612. Hon och dottern Sigrid vilar i Åbo domkyrka och är de enda kungliga personer som har begravts i Finland.  Ett märkligt livsöde för en fattig flicka från en liten återvändsgränd.