Många goda matminnen från Cattelin i Gamla stan

Många goda matminnen från Cattelin i Gamla stan

Romanen “Farlig fåfänga” från 1944 inleds med att Harry Friberg äter favoriträtten kalvhjärna på restaurang Cattelin i Gamla stan. Det är första gången som fotografen dyker upp i Stieg Trenters böcker och författaren var själv stamgäst. Säkerligen var det den kontinentala atmosfären som lockade såväl honom som hans fiktive fotograf, modellerad efter den gode vännen K W Gullers.

En klassisk krog föds på Storkyrkobrinken

Lutternsgatan av Axel Hörlin (Foto Lars Epstein)

Den fransk-belgiske kocken Jules Claude Cattelin kom till Stockholm utställningsåret 1897 och fick arbete i köket på Rosenbad. På Storkyrkobrinken 9 kunde han 1922 i den forna ölstugan Heidelbergs lokaler äntligen öppna en egen restaurang. Väggarna dekorerades 1926 med motiv från Stockholm målade av konstnären Axel Hörlin – farfar till möbeldesignern Kerstin Hörlin-Holmquist (min faster). Här serverade Jules Cattelin tillsammans med hustrun Gerda och dottern Gertrud svensk och fransk husmanskost och snart utvecklades restaurangen till en populär fransk kvarterskrog. Bland borden trängdes såväl författare och konstnärer som diplomater och politiker. Fram till 1945 hade regeringen ett stående bord här innan kanslihuset fick en matsal.

Nya tider på Cattelin med Uhr

Efter tjugo år ville Jules Cattelin sälja sin restaurang och den unge köksmästaren Harry Uhr bestämde sig för att slå till. Några år senare blev Kjell Blekenberg hans partner. Båda hade de gått i skola hos källarmästaren Julius Carlsson på Bacchi Wapen. Därifrån tog de med sig Oxfilé Provençale – en av de rätter som hörde till paradnumren under deras trettio år på Cattelin. Konstnärerna och författarna fortsatte att komma. Här sågs Isaac Grünewald, Lennart Jirlow, Einar Jolin och Olle Olsson-Hagalund samt Stig Dagerman. Kung Gustraf VI Adolf beställde gärna hem mat till Slottet. Och själv har jag många goda matminnen härifrån. Den klassiska krog som Jules och Gerda Cattelin skapade finns tyvärr inte längre kvar. Men Harry Uhr och Kjell Blekenberg gjorde oss alla en tjänst när de 1978 samlade alla sina bästa rätter i en kokbok. Här är en av dem:

Recept på Oxfilé Provençale*

Skala och skär den råa potatisen i skivor, som är ca 3 mm tjocka. Salta och peppra potatisen och stek den i het olja. Vänd potatisen då och då så att skivorna byter plats och får en jämn brun färg. Lägg ett lock över och låt potatisen stå och dra i ugnen. Lägg upp den färdiga potatisen. Se till att fettet inte följer med. Ställ filén på kant, platta ut den så att den blir till en skiva som är ca 4 cm tjock. Salta och peppra. Stek filén så att den blir röd inuti. Låt köttet vila några minuter innan du skär upp det, annars blöder det lätt. Smält vitlökssmör (smör med krossad vitlök i) och slå det över. Ställ fatet i ugnen ett ögonblick. Köttet får inte hinna ta färg. Servera blandad grönsallad till.

* Rätten skapades av källarmästaren och ägaren Julius Carlsson på Bacchi Wapen. Efter en beställning hade en bit oxfilé och lite råstekt potatis blivit över till personalen. Man skivade köttet och lade det ovanpå potatisen, klickade vitlökssmör över och värmde allt hastigt i ugnen.

Cattelins lokaler har tagits över av “Riksdagens demokrativerkstad för högstadieelever”. De fina väggmålningarna har tyvärr gömts bakom nya innerväggar. Synd, för varför skulle inte högstadieelever ha glädje av dem? Men som tur är hann DN-fotografen Lars Epstein plåta av dem innan dess. Stort tack för det. Roligt att fortfarande kunna få se dem!