En lysande portal på Tulegatan

En lysande portal på Tulegatan

Hösten 1881 tändes den första elektriska utomhusbelysningen i Stockholm och det blev enklare för stockholmarna ta sig hem i kvällsmörkret. I Aftonbladet stod den 18 september att läsa:

“Igår afton kl 7-11 upplystes Gustaf Adolfs torg, Norrbro och Mynttorget, för första gången med elektriskt ljus från lampor. De femton lampor som voro tända spredo ett klart och angenämnt sken över hela den terräng de voro ämnade att upplysa och fördunklade fullkomligt skenet från gasslyktorna.”

Stockholm får sitt första elektricitetsverk

Brunkebergsverket 1896 (D Ljundgdahl, Wikipedia)

Brunkebergsverket 1896 (D Ljundgdahl, Wikipedia)

På 1880-talet lystes Stockholms gator upp av 4000 gaslampor och  trots den nya uppfinningen var gasljusets tid ännu inte förbi. Ett nytt gasverk byggdes i Värtan 1889 men bara tre år senare fick Stockholm sitt första elektricitetsverk. Den 1 september 1892 tändes 1024 glödlampor på nedre Norrmalm som försågs med ström från det nyinvigda Brunkebergsverket på Regeringsgatan 38.

Både gasverket och elektricitetsverket ritades av den unge arkitekten Ferdinand Boberg (1860-1946). Han hade precis avslutat arbetet med järnvägsstationen i Gävle och Brunkebergsverket på Regeringsgatan 38 blev hans andra större uppdrag. Inspirationen hämtade han utomlands, både i Europa och i USA, med tydlig influens från medeltida byggnader. Efter invigningen av Brunkebergsverket 1892 skrev arkitekturkollegan Carl Westman:

“Vi hafva fått här i Stockholm ett arkitekturverk, som otvetydigt med sina elektriska glödlampor kastar ljus fram öfver den väg arkitekturen har att gå för att nå sitt mål, en ny för vår tid karaktäristisk byggnadskonst”.

En portal utan dess like i stan

Elektricitetsverkets utformning och dess pampiga portal med parallellkopplade glödlampor imponerade. Med den här byggnaden införde Ferdinand Boberg en helt ny sorts ornamentik som på ett sinnrikt sätt berättar om byggnadens uppgift.

I Brunkebergsverket framställdes likström alstrad av ackumulatorsbatterier som laddades av dynamomaskiner. Dessa drevs av ångmaskiner vars ångpannor eldades med koks från Klaragasverket. Det första året förbrukades 165 000 kWh men priset på 80 öre/kWh gjorde att få privatpersoner hade råd med den nya ljuskällan.

Trefaskabel dekorerar Katarinastationen (Foto Maria Lindberg Howard)

Med det nya elverket i Värtan kunde man från 1903 producera växelström som överfördes till understationer på Norrmalm, Södermalm, Kungsholmen, Djurgården och i Vasastan där växelströmmen omformades till likström. Därmed kunde även invånarna i övriga stadsdelar försörjas med elkraft. Samtliga byggnader ritades av Ferdinand Boberg och finns fortfarande kvar.

Brunkebergsverket stängdes 1911 och revs tyvärr  1960.  Men som tur är räddades den fantastiskt vackra portalen som flyttades till understationen på Tulegatan 11. Toppen pryds av S:t Eriks huvud omgärdat av elektriska flammor. Här finns också namnen på elektricitetens uppfinnare och utvecklare; Volta, Ampère, Ohm Faraday, Gramme, Hefner-Alteneck och Edison.

Här kan du läsa mer om gasljus.