Idag går det ingen nöd på Vanadislunden

Några av innerstans yngsta kvarter ligger i Vasastan. Den första stadsplanen lades fram 1880 och under de kommande decennierna växte en modern stenstad snabbt fram. Det är väl framför allt de snörräta gatorna med sina lite anonyma hyreshus vi förknippar med Vasastan. Men i flera av stadsdelens grönområden döljer sig många överraskande historier.

Fattighjon, astronomer, sagofigurer…

I Sabbatsberg bedrevs från 1700-talet fattigvård för stadens utslagna medan sällskapslivet blomstrade alldeles intill. Samtidigt högt uppe i Observatorielunden mättes tiden medan man spejade ut mot universum. När första världskriget bröt ut byggdes nödbostäder i Vanadislunden långt borta i Sibirien.  Och i Tegnérlunden mötte Astrid Lindgren en dag en liten pojke som inspirerade henne att skriva Mio, min Mio. Själv var hon stadsdelen trogen i 70 år och alla hennes älskade figurer föddes här. Hon har fått ge namn åt en del av Vasaparken. I andra ändan ligger Sinnenas trädgård där syn, hörsel, lukt, känsel och smak inspireras av porlande vatten, doftande blommor och en grönska i all sin prakt. Här väcks tankar, minnen och känslor till liv.

… ett värdshus och en sjungande bänk

Krögaren Clas Browall öppnade 1731 ett värdshus i närheten av Roslagstull. Det fick namnet Clas på hörnet och trots en lång, brokig historia ligger det ännu kvar i samma kvarter. Intill finns en liten grön täppa som hösten 2006 äntligen fick ett namn – Monica Zetterlunds park. Hon bodde på Birger Jarlsgatan en bit därifrån och skulle säkerligen ha tyckt om den parkbänk som nyligen invigdes. Så snart du närmar dig bänken hör du henne sjunga och slår du dig ner räcker repertoaren i en hel timme. När du bänkar dig i Zetterlunden märker du snart att Vasastan är som en egen småstad i storstaden. Kanske lite lagom och rätt tystlåten, men gemytlig och med många vackra oaser. Och över alltihop svävar Karlsson på taket.

Alberta iela 4

Kär design har många namn

Det var en konstbutik i Paris – Galerie d’Art Nouveau – som gav namnet till den nya stilart inom arkitektur, konsthantverk, design och grafik som växte fram från slutet av 1880-talet. Med världsutställningarna i Chicago 1893 och Paris 1900 spred den sig över Europa. En frigjord blandning av naturalistisk ornamentik med sirliga blommor och växter samt stram nationalromantik med asiatiska influenser, framförallt från Japan. Stilen hade många uttryck och kom att få olika namn; Jugend (Tyskland och Norden), Stile floreale (Italien), Liberty Style (England), Secession (Österrike) och Modernisme (Katalonien).

Lilla Paris har sin egen stil

Kanske är Art Nouveau framför allt förknippad med Paris. Men den stad som har den största samlingen av Art Nouveau-byggnader är Riga i Lettland, ofta kallad ”Lilla Paris”.  Under den byggboom som rådde 1896-1913 utvecklades här en byggstil som efter 1905 kom att bli känd som Nationalromantik med arkitekter som Mikhail Eisenstein, Konstantīns Pēkšēns och Eižens Laube som alla utvecklade sina egna tolkningar. Längs Alberta ielā står flera av deras arkitektoniska mästerverk uppradade sida vid sida. Gatan byggdes 1900 och har fått sitt namn efter biskop Albert av Bremen som grundade staden 1201. När Riga efter första världskriget hamnade bakom järnridån föll dessa arkitektoniska pärlor i glömska men sedan 1990 renoveras de nu tillbaka till sin forna glans.

Tre Medusor

Lejon vaktar gatans vackraste hus

Uppe på taket på Alberta ielā 4 syns två stolta lejon och mellan dem tre Medusahuvuden. Porten ramas in av reliefer med bevingade lejon och över portalen ett bevingat kvinnoansikte. Motiven är stiltypiska och återfinns även i utställningsbyggnaden Secession i Wien från 1898, uppförd som en protest mot Wiens Künstlerhaus.  Husen längs Alberta ielā är alla U-formade med två lägenheter på varje våning. Så det vackra ovala fönstret med den ståtliga balkongen delas av två lägenheter. Fönster med udda former är karaktäristiskt för arkitekten Mikhail Eisenstein (1867-1921) som ritade huset 1904. Sonen Sergei Eisenstein var filmregissör och mest känd för stumfilmen ”Pansarkryssaren Potemkin” (1925)  med den omtalade scenen med soldaternas marsch och barnvagnen som rullar nerför trappan till kajen i Odessa.

Hörnhuset på Alberta iela 12

Hörnhuset som drar blickarna till sig

På Alberta ielā 12 bodde Konstantīns Pēkšēns (1859-1928) åren 1903-1907. Hundra år senare renoverades hans lägenhet på första våningen och Riga Jugendstila Muzejs öppnades våren 2009. Huset ritade han tillsammans med Eižens Laube (1880-1967) som då var ung arkitekturstudent. Laube inspirerades av den samtida arkitekturen i Sverige och Finland och blev sedan en av föregångarna för den nationalromantiska byggnadsstilen i Lettland.

Arkitektens vardagsrum

En bostadsdröm i Art Nouveau

Hörnhuset vid Alberta ielā och Strēlnieku ielā är lekfullt med sin säregna silhuett i form av ett spetsigt torn. På fasaden syns ekorrar bland blommor, växter och tallbarr.  Och lägenheten är genomgående dekorerad och möblerad i Art Nouveau. Det magnifika trapphuset har dekorerats av konstnären Janis Rozentāls (1866-1916) som bodde på översta våningen – även det ett museum. Han är känd för sitt porträtt- och landskapsmåleri och finns representerad på Nationalmuseet i Riga samt på Rozentālsmuseet i Saldus.

Trapphuset på Alberta iela 12

Serafimerlasarettet 1868

”Det där Kungsholmen med alla sina lasarett har alltid förfallit mig lite hemsk.” Som författarens alter ego var säkert Arvid Falks åsikt i Röda rummet August Strindbergs egen. Han flyttade mer än 20 gånger i hemstaden men bodde aldrig på Kungsholmen.

Sveriges nav för sjukvård

Kungsholmen var länge glest befolkad. I början av 1800-talet bodde här inte mer än 3 000 personer. Och under 1900-talet ökade befolkningen med enbart 15 000 personer, från 35 000 till 50 000 invånare. Det är lite typiskt för den här stadsdelen som alltid har skyndat långsamt. Men Kungsholmen har bidragit till Stockholms utveckling inom flera områden, inte minst sjukvården. På Hantverkargatan invigdes Serafimerlasarettet 1752, Sveriges första undervisningssjukhus. Det startades och drevs med hjälp av inkomster från fattigmedel, kollekt från kyrkan,avgifter från tobakstullar, olika insamlingar samt försäljning av kortlekar (!) och ett lasarettslotteri med dragning varje månad.

Liv och död på samma gata

På andra sidan Hantverkargatan låg Karolinska Institutet som startats 1810 för att utbilda fältskärer – kirurger som skulle lära sig att snabbt utföra amputationer på krigsfältet. Här fanns gott om likmaterial att öva på. I samma hus låg bårhuset som ständigt fylldes på med människor som mördats, begått självmord, hittats döda på gatorna eller avlidit på försörjningsinrättningen några kvarter bort.  En liten bit längre upp på Hantverkargatan låg kurhuset Eira där ”lösa och osedliga” kvinnor besiktigades i stadens försök att bemästra prostitutionen.  Att behandla hud- och könssjukdomar var länge en specialitet på flera av Kungsholmens medicinska inrättningar.  Och ytterligare ett kvarter längre bort  låg Allmänna barnbördshuset. Här på Dysterholmen möttes livet, lusten och döden på samma gata. Det borde ha varit dramatiskt nog även för August Strindberg.

Norrmalmstorg på 1920-talet

I höst är det 40 år sedan Dagen H – den 3 september 1967 – då spårvagnstrafiken i innerstan lades ner. Den spårvägslinje som stockholmarna då helst av allt ville ha kvar var Djurgårdslinjen (nummer 7) men även den försvann inför högeromläggningen. Den återuppstod som museispårväg 1991 och i augusti är det premiär för den första etappen av Spårväg City, förlängningen av Djurgårdslinjen från Norrmalmstorg till Sergels torg.

Omnibussar för törstiga passagerare

Det dröjde länge innan Stockholm fick regelbunden linjetrafik för persontransporter. I Köpenhamn kunde man 1829 åka med ”dagvogne” ut till stadens omgivningar.  I början av 1800-talet var Stockholm fortfarande fattigt och smutsigt och utan egentlig stadskaraktär. Av stadens 80 000 invånare bodde under 1830-talet merparten ute på malmarna. På Norrmalm bodde 28 000 personer varav de flesta trängdes i små en- och tvåvåningshus.

Bland medelklassen var det populärt att dricka brunn. Entreprenörer som ville börja erbjuda moderna persontransporter i innerstaden siktade därför in sig på de många brunnsgäster som på ett bekvämt sätt ville kunna ta sig till någon av stadens hälsobrunnar – Stora Surbrunn, Sabbatsberg eller Djurgårdsbrunn. De som den 7 juli 1835 slog upp Stockholms Dagblad kunde läsa denna annons:

”Promenadvagn från Jakobs Torg, öfver Djurgårdsbron, södra sidan af Djurgården till Manillla och Djurgårdsbrunn. En Omnibus att taga sin början Onsdagen den 8 dennes, alla söcknedagar.”

Numrerade platsbiljetter kunde köpas i kryddboden på Jakobs torg. Passagerare som klev på vid någon av hållplatserna fick ”betala den önskade platsen till Kusken som för detta ändamål medhafver en blecklåda, i hvilken jemna penningar nedlägges”. Bolaget drevs av hyrkuskänkan Amelie Almgren. Skråväsendets stadgar gav änkor rätt att för sin egen försörjning driva makens verksamhet vidare. Stockholm hade fått sin första omnibusslinje. Och den följdes snart av fler.

Djurgårdslinjen

Från bussar till spårvagnar. Igen.

Det skulle dröja 40 år innan de första spårvagnarna började ersätta omnibussarna. På 1870-talet hade antalet stockholmare ökat till 150 000 personer och utvecklingen hade gått fort. Sommaren 1877 infördes spårvagnstrafik på sträckan Slussen – Skeppsbron – Norrbro – Gustav Adolfs torg – Norrmalmstorg – Nybroplan – Strandvägen. Redan samma år förlängdes sträckan till Allmänna gränd.  Hästarna pensionerades 1904, spårvägen elektrifierades och Djurgårdslinjen fick nummer 7.

Några av de äldsta spårvagnar som nu trafikerar Djurgårdslinjen är av typ A12 från 1924. Den vackra koboltblå färgen var konstnären Isaac Grünewalds idé om att skapa en svalkande kontrast mot husfasadernas varma färger. De nya spårvagnarnas färg avgörs i en designtävling och avslöjas först vid invigningen. Det finns tre förslag – en röd/blå, en svart och en med vattenstänksmönster.

Under 2014 ska trafiken vara igång på hela sträckan  mellan Ropsten och Hornsberg via Stockholms Centralstation. Tanken är att Spårväg City ska ersätta flera av innerstans busslinjer. Den första är busslinje 47 som läggs ner när den första delsträckan invigs nu i augusti. Det är andra gången som bussar ersätts av spårvagnar. Den 23 augusti är Dagen S. Men när spårvagnarna nu kommer tillbaka, hur ser stockholmarna på förändringen den här gången?

Vill du läsa mer om kollektivtrafikens historia kan jag rekommendera boken I lokaltrafikens gryning.

Gamla Katarinahissen

“Slaget om Slussen” är en mycket bra artikel i DN Kultursöndag där Maria Schottenius sammanfattar hur den nya planen för Slussen “bryter kontakten med vattnet, höjer marknivån och skymmer sikten”. Att bygga eller inte bygga några hus är en sak. Det kan lätt ändras och vi ska inte stirra oss blinda på de föreslagna byggnaderna. Sänk istället blicken en aning och titta på vad som verkligen händer i markhöjd efter ombyggnaden. Varför tillåts detta? Ingen vet. Ingen tar ansvar. Ska det här behöva bli en repris på Klararivningarna? Nu när det kungliga bröllopet är över kunde väl LOVE 2010  istället få handla om vår kärlek till Stockholm… Läs hela artikeln här

I Chicago finns några av den moderna arkitekturens mest nyskapande och intressanta byggnader och variationen mellan olika stilar är stor – Beaux Art, Art Deco, International Style, Post Modernism, Prairie School och inte minst Chicago School som lyfte fram tekniken att hänga upp fasaden på en stålkonstruktion. Världens första skyskrapa byggdes här 1885. Den har tyvärr rivits men Reliance Building i korsningen av Washington Street och State Street från 1891-96 påminner om de banbrytande idéerna. Sedan dess har arkitekter som Daniel Burnham, Louis Sullivan, Walter Gropius, Frank Lloyd Wright, Mies van der Rohe och Frank Gehry gjort allt för att överträffa varandra. För den som älskar vackra byggnader är risken för nackspärr överhängande under ett besök i Chicago.

Världens vackraste byggnad?

Dagstidningen Chicago Herald Tribune ville skapa ”den vackraste och mest iögonenfallande byggnaden i världen” och 1922 lät man arrangera en arkitekttävling. Intresset var mycket stort och bland de 260 bidragen fanns några av världens mest framstående arkitekter. Under mer än fyra decennier hade staden gjort sig känd för sin djärva arkitektur och de två arkitekterna Raymond Hood och John Mead Howells fick motta kritik då det vinnande bidraget med sin neo-gotiska stil ansågs bakåtsträvande.

Stenfragment från pyramiderna och månen

Hood och Howells inspirerades bland annat av katedralen Notre Dame i Rouen och placerade strävpelare och vattenkastare i form av groteska figurer i toppen. Även den imponerande entrén av skulptören Rene Paul Chambellan påminner om en medeltida kyrka i gotisk stil med bilder ur Aisopos fabler. I fasaden har stenfragment från en mängd byggnader runt om i världen, som  kinesiska muren, pyramiderna i Giza, Parthenon i Rom och stadshuset i Stockhom placerats samt även en bit stål från World Trade Center i New York. Här finns även en liten sten från månen (!). The Tribune Tower stod färdigt 1925 och de båda arkitekterna gick vidare med att skapa flera kända byggnader som Rockefeller Center, New York Daily News Building och The Beekman Tower – samtliga i New York.

En av Stockholms mer anonyma gator namngavs 1930. Den som får en plats uppkallad efter sig har ofta fått vänta länge och först 640 år efter sin död fick Magnus Ladulås (1240-1290) äntligen sin gata. Och trots att denne medeltida kung inte har någon koppling till området gör gatan på sätt och vis ändå skäl för sitt namn.

Förbud gav smeknamn

Magnus Ladulås hette egentligen Magnus Birgersson och 15 år gammal utsågs han till hertig av Södermanland av sin far Birger jarl (1210-1266). Han valdes till kung 1275 och med Alsnö stadga införde han ett nytt förvaltningssytem med fasta skatter samt militär tjänstgöringsplikt mot skattebefrielse, vilket lade grunden till en ny klass – adeln. Men mest känd är han väl för sitt förbud mot att våldgästa landets bönder. Att sätta “lås på ladorna” gav honom hans smeknamn.

Stadens första nollåtta

Magnus Ladulås var starkt engagerad i den katolska kyrkan och skänkte mark till franciskanerorden som byggde två kloster i Stockholm. Dottern Rikissa blev abbedissa i Klara kloster och kungen begärde själv att få bli begravd i gråmunkarnas klosterkyrka på Riddarholmen. När han avled 1290 fördes kistan dit hela vägen från Visingsö. Och där finns den ännu. Birger jarl må vara den som 1252 grundade Stockholm. Men det var sonen Magnus Birgersson som bidrog till den unga stadens utveckling. Så han kan med all rätta kallas vår första nollåtta!

Maskiner och korvar

Magnus Ladulåsgatan gör inte mycket väsen av sig. Annat var det förr när både Luth & Roséns Elektriska Verkstad (bilden) och Konsums Charkfabrik var i full gång med att tillverka maskiner och korvar i varsin ände av gatan. Verkstaden lades ner 1968 och trettio år senare stoppades den sista korven. Byggnaderna finns delvis kvar i ombyggt skick och verkstaden har fått behålla sin skorsten. Sedan Skatteverket flyttade in i korvfabriken har allt fler anledning att komma hit. Huset har piffats upp och kallas numera “Fatburen” efter den sjö som tidigare fanns här.

Social omtanke då och nu

Vid gatan bedrivs en verksamhet som på sätt och vis påminner om Magnus Ladulås. Stiftelsen Stockholms Hotellhem startades 1963 med uppgift att erbjuda tillfälliga bostäder till personer med sociala och ekonomiska problem som en hjälp tillbaka till ett bättre liv. Man driver flera hotellhem varav Magnus Ladulås Hotellhem är det största med 448 lägenheter på vardera ca 24 kvm. Under medeltiden var det klostren som tog hand om det sociala ansvaret och med stöd av Magnus Ladulås etablerades flera kloster i Stockholm där samhällets svagaste fick vård och hjälp. Så kungen hade nog varit stolt över sin gata.

Den första gaslyktan tändes på Norrbro den 18 december 1853. Bara en månad senare fanns det hela 900 gaslyktor i innerstaden, och på 1890-talet var de fler än 6000 stycken. Gasen levererades från Klaragasverket vid Klara sjö. Under de närmaste årtiondena utökades användandet av gas till gasspisar samt att värma bostäder. I november 1893 invigdes gasverket i Värtan. Det fanns planer på fyra gasklockor men endast två byggdes,  ritade av arkitekten Ferdinand Boberg. Och den första gasklockan får nu nytt alltså innehåll i form av kultur. En glad nyhet! Se artikeln i Dagens Nyheter.

Palats för dramatik

Under 1800-talet lockade industrialismen tusentals människor att flytta till storstaden. I Stockholm fick många av dem tränga ihop sig som inneboende i små träkåkar utan några som helst bekvämligheter. Här i de slitna bostäderna vid Ladugårdslandsviken härjade smuts, sjukdomar och fattigdom och bostadsbristen var katastrofal. På många ställen längs Ladugårdslands strandgata gick det inte ens att ta sig ner till vattnet.

En kilometerlång boulevard

I slutet av 1850-talet lades en motion fram om att att upprätta en stadsplan för Stockholm. Där ingick förslaget att  förvandla den trånga och smutsiga strandgatan till en 1200 meter lång boulevard. Det tog 15 år att få den färdig och de första träden planterades 1879. Man vände sig till några av stadens skickligaste arkitekter för att bebygga tomterna med hus pampiga nog att pryda den nya avenyn som döpts om till Strandvägen. Under de kommande 50 åren byggdes här några av innerstadens ståtligaste hyreshus.

Imponerande palats vid mondän avenue

Arkitekterna George Hagström och Fritiof Ekman startade 1898 sin arkitektfirma Hagström & Ekman som de sedan drev med stor framgång i 20 år. Under den tiden hann de med att rita mer än 150 hus i innerstaden. Många av dem finns på Östermalm, bland annat Strandvägen 1, 3 och 5 samt 7A-c, ett hyreshuskomplex i jugendbarock som stod färdigt 1911. “Det imponerande palatset har redan länge gjort sig gällande i raden vid vår mest mondäna avenue genom sina kolossala proportioner, sin monumentala arkitektur och sina framträdande färger” skrev DN.

Beslutet som räddade tiotusentals liv

Här på Strandvägen 7A-C har såväl industrimagnaterna Torsten och Ivar Kreuger som restauratören Tore Wretman bott. Och under andra världskriget fanns här företaget Meropa – Mellaneuropeiska Handels AB – som importerade livsmedel från Centraleuropa. En annan hyresgäst i huset var USA:s ambassad med The War Refugee Board som arbetade med att hjälpa krigsflyktingar. En dag tog ambassadtjänstemannen Iver Olsen kontakt med den ungerske affärsmannen Kálmán Lauer på Meropa. Han sökte en person som kunde bistå judarna i Ungern. Kálmán Lauer rekommenderade en av sina anställda för uppdraget. Och den 6 juli 1944 reste Raoul Wallenberg till Budapest. Hans insatser där räddade livet på tiotusentals människor. Men vad som hände honom själv får vi kanske aldrig veta.

Nyfiken på Östermalm?  Få 10 % rabatt på en stadsvandring i maj!

Varje månad sätter vi fokus på en av Stockholms stadsdelar. Om du är nyfiken på Östermalm, passa på att boka och gå en stadsvandring nu i maj med 10 % rabatt. Lediga datum hittar du i kalendern och bokar gör du enkelt via mejl eller genom att slå en signal till 0708-85 05 28.  Så samla kollegorna, vännerna eller släktingarna och sätt på er promenadpjucken. Vi ses ute på stan!

En minnesvärd fred

Namnet “Östan mwr widher langa ghattwna” angav gatans sträckning på 1440-talet. Den är fortfarande densamma men namnet har förändrats, via “Östra longe allmennigx gaten” och “Östrelanggaten” till “Österlånggatan”. Som en av stadens få allmänningsgator under medeltiden var den lite bredare än de smala gränderna och bildade tillsammans med Västerlånggatan en ringled intill stadsmuren.

En legendarisk krog slår upp portarna

När Skeppsbron anlades under 1600-talet förlorade Österlånggatan sin betydelse som stadens östliga huvudgata. I kvarteret Argus öppnade Petter Hellberg krogen Den gyldene freden 1722. Som vinkällare tillhörde den de lite bättre etablissemangen som serverade mat och sprit av högre kvalitet. Krogen fungerade även som spritbutik och blev snabbt ett populärt tillhåll för stadens invånare.

Inte Bellman men Zorn, Taube och Vreeswijk

Carl Michael Bellman besökte Den gyldene freden men han tillhörde aldrig stamgästerna. Den myten uppstod när Anders Zorn 1899 lät instifta orden “Bellmans minne” som därefter höll sina träffar här. När krogen 1919 hotades av rivning köpte han hela fastigheten. Krogen återställdes enligt hans direktiv till 1700-talsstil med enkel inredning, levande ljus och svensk husmanskost på menyn. Anders Zorn avled 1920 och när det i december 1922 var dags för invigning var det med Svenska Akademien som ägare. Men visst finns det en stark trubadurtradition på Freden. Såväl Evert Taube och Fred Åkerström som Cornelis Vreeswijk var flitiga besökare.

Vilken fred är mest minnesvärd?

Krognamnet  Den gyldene freden sägs anspela på freden i Nystad 1721 som avslutade det stora nordiska kriget där Sverige förlorade delar av nuvarande Baltikum.  Men redan 1572 öppnades en krog med samma namn på Stora Nygatan 2. Vid freden i Stettin 1570 upphävdes Kalmarunionen och Danmark tvingades avstå sina anspråk på Sverige. Vilken fred som egentligen avses är livligt diskuterat. Den första krogen lades ner i början på 1700-talet och att återanvända populära krognamn var vanligt. Så snart kan Den Gyldene freden antingen fira 290 års- eller 440-årsjubileum. Grattis i förskott!

Nyfiken på Gamla stan?  Få 10 % rabatt på en stadsvandring i april!

Varje månad sätter vi fokus på en av Stockholms stadsdelar. Om du är nyfiken på Gamla stan, passa på att boka och gå en stadsvandring nu i april med 10 % rabatt. Lediga datum hittar du i kalendern och bokar gör du enkelt via mejl eller genom att slå en signal till 0708-85 05 28.  Så samla kollegorna, vännerna eller släktingarna och sätt på er promenadpjucken. Vi ses ute på stan!