Clas Browalls värdshus på hörnet

Clas Browalls värdshus på hörnet

Passerar du hörnet av Surbrunnsgatan och Birger Jarlsgatan i Vasastan får du syn på några krogskyltar. På den ena står det ”Värdshuset Clas på hörnet” och på den andra ”Browallshof Hotell & Matsal”. De båda namnen berättar en spännande historia om kvarteret Vädurens brokiga bakgrund. Kyparen Browall köper en malmgård Kyparen Clas Browall hade under många år arbetat på olika krogar i stan men ville starta eget och 1731 köpte han en liten malmgård av hovrättsadvokaten Johan Hjärpe. Egendomen låg i hörnet av Surbrunnsgatan och Roslagsgatan och bestod av ett bostadshus med stall, ladugård, vagnshus och bagarstuga samt en trädgård och en liten beteshage. Läget för det nyöppnade värdshuset Browallshof var perfekt. Närheten till den norra tullen och den populära surbrunnen i grannkvarteret lockade många gäster och snart måste man bygga till. På tomtens östra sida byggdes ett hus med en förstuga, två kamrar och Stockholms största danssalong. När Clas Browall dog 1742 lämnade han efter sig en blomstrande verksamhet som drevs vidare av hans änka. Sju år senare sålde Annika Browall värdshusrörelsen till Johan Gottlieb Hartong och framgången fortsatte under de kommande femton åren. Men när ett rykte spreds om att surbrunnens vatten försämrats minskade antalet brunnsgäster snabbt vilket även drabbade värdshuset. De goda tiderna återvände först 1774 när Petter Helin tog över krogen. Han lät reparera husen, installerade moderna kakelugnar och byggde en ny större danssalong längs Surbrunnsgatan. Kunglig flirt och dödsfarligt klotter Clas på hörnet var under många år ett av Stockholms främsta nöjesställen och vid två tillfällen har värdshuset haft inflytande ända upp i kungahuset. En kväll i januari 1745 kom självaste kungen på besök....
Rörstrandsgatan – från vassruggar till charmig kvartersgata

Rörstrandsgatan – från vassruggar till charmig kvartersgata

Den stadsdel vi idag kallar Vasastan bestod för länge sedan av ägorna Rörstrand, Sabbatsberg och Bergianska trädgården samt öppna marker. Området var under lång tid glest bebott och började bebyggas först på 1880-talet. Idag ingår flera informella områden i stadsdelen – Sibirien, Sabbatsberg, Röda bergen och Atlasområdet samt Birkastan och Rörstrand. Vajande vass i strandkanten Under medeltiden fanns det i den här trakten enstaka byar. Den äldsta var Rörstrand som låg vid nuvarande S:t Eriksplan. Namnet Rörstrand nämns i två brev utfärdade av kung Magnus Ladulås på 1280-talet. Ordet “rör” kan vara den svenska översättningen av det latinska ordet “arundinetum” som beskriver en strand bevuxen med vass. Kung Magnus Ladulås donerade marken vid Rörstrand till nunnorna i Klara kloster men under Gustav Vasas reformation återtogs området av kronan. Den förmögne borgaren och generalriksräntmästaren Mårten Rosenstierna lät 1635 bygga Rörstrands slott som morgongåva till sin fru. Byggnaden har senare använts som akademi för utbildning av unga adelsmän i ridning, fäktning och dans samt som fängelse för krigsfångar under nordiska kriget. Rörstrand tillverkar porslin för slott och koja Porslinet kom till Europa från Kina med Marco Polo. I början av 1700-talet trodde man sig i Europa äntligen ha lärt sig hemligheten bakom tillverkningen av kinesiskt porslin. Vid Rörstrands slott startades en porslinsfabrik 1726 men utan tillgång till rätt sorts lera lyckades man inte bemästra tillverkningen av äkta porslin. Istället kan tillverkningen delas in i tre epoker: de blåmålade fajanserna (1727-1757) och de polykroma fajanserna (1758-1773) samt flintporslinet efter 1774. Robert Almström kom till Rörstrands porslinsfabrik 1850 där han snabbt avancerade från verkmästare till disponent och delägare. Produktionen utökades, nya tillverkningsmetoder infördes...
Adolf Fredriks skola – Plugg med tongivande fasad

Adolf Fredriks skola – Plugg med tongivande fasad

Om du har stått på Tegnérgatan och tittat upp mot Adolf Fredriks musikskola har du säkert slagits av hur annorlunda byggnaden är. Den tar upp nästan hela kvarteret Blosset och från huvudentrén leder en dubbeltrappa upp till en stor skolgård som omsluts av u-format skolhus. Korridorerna är enkelsidiga och klassrummen vetter ut mot de kringliggande gatorna. Det är som om arkitekten velat omfamna eleverna och samtidigt ge dem den bästa utsikten. I den snabbväxande stadsdelen Vasastaden utökades Adolf Fredriks församling från 18 000 till 50 0000 invånare under slutet av 1800-talet. Folkskolestadgan ersattes 1903 av en lag som överförde ansvaret för att bygga och underhålla skolhus från församlingarna till Stockholms stad. I sökandet efter en lämplig plats för en ny folkskola valde Stadsfullmäktige kvarteret Blosset som omgärdas av Tegnérgatan, Dalagatan, Rådmansgatan och Västmannagatan. Slutet för Återvändsgränden Tvärs igenom kvarteret Blosset gick tidigare Återvändsgränden och Lilla Gråbergsgatan som kantades av enkla trähus. Fram till 1887 fanns här även två väderkvarnar – Lilla och Stora Tissan – en enkel stolpkvarn från 1658 och en modernare kvarn av holländsk typ från 1750-talet. De kallades också Gamla och Nya Rörstrandskvarnen. Den äldre kvarnen revs medan den yngre monterades ner och flyttades till Märsta. Den döptes om till Rolstakvarnen men brann ner på 1960-talet. Inför bygget av skolhuset lät man även riva Stockholm Stads Barnhem som fanns i kvarteret. Från strikt kolonnordning till ett friare formspråk Arkitekturen styrdes länge av antikens och renässansens klassiska kolonnordningar där byggnaderna dimensionerades enligt proportionerna mellan olika byggnadsdelar. Vid tiden runt sekelskiftet 1900 strävade allt fler arkitekter efter att istället börja foga samman geometriskt rätlinjiga former till en helhet....
Tre Hjalmar i Vasastan

Tre Hjalmar i Vasastan

Ingen av dem har fått en gata eller plats uppkallad efter sig i Vasastan, men dessa tre män som delade förnamnet Hjalmar, hade alla en stark anknytning till den unga, moderna stadsdel som växte fram i Stockholm under årtiondena kring sekelskiftet 1900. Hjalmar Stolpe (1841-1905) Denne Hjalmar var entomolog, arkeolog och etnograf. Han föddes i Gävle och arbetade 25 år på Historiska museet. Det var hans intresse för insekter som gjorde att han hösten 1878 reste till Björkö i hopp om att hitta bärnsten för att kunna studera fossila arter. Till sin förvåning fann han stora mängder, trots att bärnsten är mycket vanligare i södra Östersjön än i Mälaren. Längs kusten gjorde han även många arkeologiska fynd som visade att bärnstenen kunde ha fraktats dit av människor. Vikingastaden Birka hade tidigare undersökts av skattletare men Hjalmar Stolpe inledde nu systematiska utgrävningar där även enkla vardagsföremål togs tillvara. Ett av de största fynden var en silverskatt med silversmycken och 450 islamiska silvermynt som visade på Birkas betydelse som handelsstad. Under 20 års tid fortsatte undersökningarna av stadsområdet och försvarsanläggningarna och uppemot 900 gravar grävdes fram. Samtidigt som utgrävningarna på Birka pågick planeringen av Vasastan i Stockholm och många gator namngavs 1885, bland dem Birkagatan och Vikingagatan. Namnen inspirerades av vikingafynden på Björkö och när området fick sin stadsplan 1886 fick det namnet Birkastan. Hjalmar Stolpe ligger begravd på Solna kyrkogård.   Hjalmar Branting (1860-1925) Denne Hjalmar var tidningsman, politiker och statsminister. Han föddes på Norrmalm och var enda barnet i en förmögen, högborgerlig familj. Fadern lät 1861 bygga ett bostadshus på Norrtullsgatan 3 där Hjalmar kom att bo i Vasastan...
Norrtullsligan – Kvinnliga rebeller i Vasastan

Norrtullsligan – Kvinnliga rebeller i Vasastan

“Stora gatan som löper åt Uppsala”, “Norra Tullportsgatan” och “Wägen till Norrtull”. Allt sedan 1600-talet har Norrtullsgatan haft många olika namn. August Strindberg bodde här som barn från mitten av 1850-talet och namnet på hans sista pjäs “Stora landsvägen” är inspirerat av barndomens gata. Vasastan är en ung stadsdel som fick sin första stadsplan 1880 och efter det förändrades allt snabbt. Stadsdelen karaktäriseras av långa, raka gator med stora hyreskaserner. Från usla träkåkar till undermåliga hyreskaserner Under industrialismen lockade arbetstillfällena i storstaden många att flytta från landsbygden och i Stockholm mer än tredubblades befolkningen under senare delen av 1800-talet. Vid sekelskiftet kantades många gator fortfarande av små träkåkar som ofta var i uruselt skick. Bristen på fler och bättre bostäder var akut och i rasande fart byggdes nu stora hyreskaserner som täckte hela kvarter. Men många av de nya fastigheterna höll låg kvalitet då de uppfördes i rent spekulationssyfte av privata byggherrar som ville göra snabba vinster. Hyresgästerna i gathusen tillhörde ofta medelklassen medan källar- och vindsvåningar samt de enklare gårdshusen beboddes av sämre bemedlade arbetarfamiljer. Rösträtten var inkomstbaserad så fastighetsägarna till de nya arbetarbostäderna hade rösträtt till skillnad från sina fattiga hyresgäster. Samhällskritiska krönikor blir bästsäljare Från hösten 1907 kunde Dagens Nyheters läsare varje söndag se fram emot ett nytt avsnitt av följetongen “Elisabeths krönika” – en bitsk samhällssatir som skildrar fyra självförsörjande kvinnors vardagsslit för brödfödan och kamp mot dubbelmoral och sextrakasserier på arbetsplatsen. Författare var Elin Wägner (1882-1949) som var frilansande krönikör på morgondraken under signaturen “Devinez”. Samtidigt arbetade hon som redaktionssekreterare på veckotidningen Idun. När söndagskrönikorna 1908 gavs ut under namnet “Norrtullsligan” blev boken genast...
Vasastans blomstrande kvartersnamn

Vasastans blomstrande kvartersnamn

I området mellan S:t Eriksplan och Odenplan finns flera vackra kvartersnamn som Snöklockan, Gullvivan, Resedan, Jasminen, Pionen, Rosen och Kamelian. De skvallrar om att det inte var alltför länge sedan som Vasastan, den yngsta av Stockholms innerstadsdelar, var en blomstrande oas fylld av växter, örter och blomster. Bröderna Bergius hade gröna fingrar Intill Karlbergsvägen och Odengatan låg malmgården Bergielund. På 1760-talet anlades här en stor botanisk trädgård som läkaren Peter Jonas Bergius drev tillsammans med sin bror Bengt Bergius som var bancokommissarie. De två bröderna Bergius var mycket intresserade av örter och medicinalväxter och skrev flera böcker samt höll föreläsningar i ämnet. I den Bergianska trädgården fanns odlingar, drivhus, biodling och en tobakslada och här arbetade trädgårdsmästare, kuskar, drängar och pigor. Trädgårdsanläggning med egen botkanikprofessor Bröderna var måna om sin trädgårdsanläggning och i sitt testamente donerade Peter Jonas Bergius egendom och skrifter till Kungliga Vetenskapsakademien. Efter brödernas död bildades Bergianska Stiftelsen 1791 och för skötseln ansvarade en botaniskt kunnig föreståndare med titeln Professor Bergianus. Under 1800-talet fortsatte Bergianska trädgården att fungera som hortikulturell försöksanläggning och trädgårdsskola. Trädgården flyttar till Frescati Under industrialismen tredubblades Stockholms befolkning och på 1870-talet lades stadsplaner fram för den nordvästra delen av Norrmalm. Malmgården Bergielund och den Bergianska trädgården kom att genomskäras av fyra gator och det blev nu nödvändigt att flytta den 7 hektar stora anläggningen. I Frescati vid Brunnsviken hittade Kungliga Vetenskapsakademien en lämplig egendom på nästan 32 hektar. Men då marken tillhörde Haga slott måste såväl Oscar II som riksdagen godkänna köpet. Det skedde den 1 november 1885 och köpeskillingen var 230 000 kronor. Från växthus till stadskvarter Arbetet med den nya...
Sidan 1 av 212