Södermalms första palats – från änkesäte till ambassad

Södermalms första palats – från änkesäte till ambassad

Den holländske affärsmannen Louis De Geer fick tidigt upp ögonen för Sveriges naturtillgångar och investerade stora summor i att utveckla den svenska järnindustrin med modern teknik och nya tillverkningsmetoder. Fyrtio år gammal flyttade han 1627 till Sverige och skötte under många år kronans affärer med utlandet samtidigt som han arrenderade bruk och drev olika verksamheter, bland annat i Stockholm och Norrköping. Louis De Geer adlades 1641 och började uppföra ett palats på Södermalm som stod klart 1650. Men bara två år senare avled han under en resa till Amsterdam. Ett hem åt en sann affärskvinna Den som istället flyttade in i det nybyggda palatset på Götgatan var grevinnan Ebba Brahe, änka efter greve Jakob de la Gardie. Under sin tid som ung hovfröken på Stockholms slott var hon och blivande kung Gustav II Adolf häftigt förälskade men änkedrottning Kristina stoppade deras planer på äktenskap. Ebba Brahe gifte istället in sig i den mäktiga adelsfamiljen de la Gardie. Efter makens död 1652 tog hon över ansvaret för familjens slott, gods, gårdar, järn- och bergsbruk och drev verksamheterna vidare med stor framgång. Hon var en av 1600-talets främsta affärskvinnor. Över porten till gathuset finns familjerna Brahe och De la Gardies vapensköldar och den vackra huvudbyggnaden inne på gården kan ses genom portalen. Här bodde Ebba De la Gardie kvar till sin död 1674. En doft av tobak infinner sig Den 19 juli 1759 kom elden lös hos en fiskhandlare på Brännkyrkagatan. Maria kyrka förstördes tillsammans med 300 gårdar i kvarteren mellan Timmermansgatan och Södermalmstorg. Även De la Gardies palats skadades svårt i branden. Huset ägdes då av arvingarna efter riksrådet greve...
Spökhistorier i Sveriges Radio

Spökhistorier i Sveriges Radio

På Alla helgons dag den 31 oktober 2015 blev jag inbjuden till Sveriges Radio för att berätta om spöken i Stockholm. Det finns många historier om spökena i Gamla stan men jag kände att ville berätta om andra delar av stan. Så jag valde  ut tre platser där både spännande, otäcka och märkliga händelser har inträffat. Om det verkligen spökar där? Vem vet, det får radiolyssnarna själva ge sig ut på stan och ta reda på. Kungsholmen – Fredagen den 12 mars 1926 väcks invånarna på Kungsholmen av en kraftig smäll. När en poliskonstapel tittar ut genom fönstret på polishuset ser han ett stort eldsken bortifrån Pipersgatan. Vad är det som har hänt?! Södermalm – Emanuel Swedenborg (1688-1772) var vetenskapsman, teolog, filosof och mystiker. I sitt lusthus vid Mariatorget höll han seanser med andar och änglar. Efter hans död hände något som fick sin lösning långt senare och på ett märkligt sätt… Norrmalm – På Adolf Fredriks kyrkogård vid Sveavägen finns det många stora och pampiga gravstenar. Här vilar flera berömda personer. Men en en gravsten är annorlunda än de andra… Här kan du lyssna på radioprogrammet:  P5 Stockholm – Spökhistorier OBS! Klicka på den blå pilen högst upp på webbsidan så kommer du direkt till programinslaget med...
Den Nobelska smällen på Heleneborg

Den Nobelska smällen på Heleneborg

Söder Mälarstrand var länge en smal strandremsa mellan Mälaren och de stupbranta bergen på Södermalm. Marken ansågs oländig så när Jonas Österling köpte en tomt här 1669 fick han den billigt. Han var chef för Tobakskompaniet och när fabrikslokalerna brann ner 1672 flyttades verksamheten till den nyinköpta tomten vid Mälaren. Men kostnaderna för bygget drog iväg och Österling gick i konkurs och dog utfattig. Många olika ägare och verksamheter Under de kommande tvåhundra åren hade tomten på Mälarens södra strand många ägare men inga av dem blev långvariga. Det bedrevs flera olika verksamheter, bland annat fruktodling, tillverkning av kritpipor under 1700-talet samt en textilfabrik och ett blekeri på 1800-talet. Det var bergsrådet Adolph Christiernin som 1761 döpte egendomen till Heleneborg efter sin hustru, Helena Catharina Malmin. Hundra år senare kom familjen Nobel till Heleneborg. En sprängladdad uppfinning På sina resor utomlands kom Alfred Nobel i kontakt med nitroglycerin, en blandning av glycerin, salpetersyra och svavelsyra skapad 1847 av den italienske kemisten Ascanio Sobrero. Han hade problem med att få den extremt explosiva kemikalien att detonera på ett hanterbart sätt. Alfred Nobel bestämde sig för att försöka hitta en säkrare blandning av sprängmedlet och fortsatte med experimenten. Genom att 1864 uppfinna tändhatten lyckades han förenkla sprängtekniken. Den ödesdigra förmiddagen Heleneborg användes som försöksfabrik där familjen Nobel arbetade på att hitta ett säkert sätt att framställa och använda sprängämnet.  På lördagsförmiddagen den 3 september 1864 hördes plötsligt ett fruktansvärt dån. Nitroglycerin är känsligt för temperaturväxlingar och Alfreds yngre bror Emil hade missat att läsa av en termometer. Han och fem personer omkom i explosionen, bland dem en ung pojke, en tjänsteflicka...
Potatiskravallerna på Södermannagatan

Potatiskravallerna på Södermannagatan

Under första världskriget hade de stridande nationerna som krigsstrategi att svälta ut varandras befolkningar. Även neutrala länder drabbades och Sveriges import av livsmedel minskade drastiskt. Flera års missväxt och magra skördar ledde dessutom till brist på spannmål. Samtidigt exporterades stora mängder kött. Matpriserna steg med 50 % och 1916 infördes ransonering på flera basvaror som mjölk, bröd, socker, kaffe och potatis. På landsbygden fungerade matförsörjningen något bättre än i städerna. Men på många håll missköttes mattransporterna och misstankar spreds om handlare som gömde undan varor för att sälja dem till överpris på svarta marknaden. Svält leder till hungerkravaller Våren 1917 var hungersnöden akut och i Stockholm förvandlades flera parker till odlingar. Bristen på livsmedel drev ut folk på gatorna och tiotusentals människor samlades vid Riksdagshuset för att protestera mot dyrtiderna. Kvinnorna gick i täten och en skrivelse lämnades över till politikerna: “Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Vi och våra män kunna ej längre fullgöra våra tunga plikter. Vi svälta och våra barn ta obotlig skada för framtiden…” Matköerna blev allt länge och hungerkravaller utbröt när besvikna demonstranter drabbade samman med polisen. Folkhushållningskommissionen bildades krigsåret 1916 och blev snart ansvarig för matransoneringen. I skriften “Varför hava vi brist på livsmedel?” försökte man uppmana till lugn: “Konsumenterna måste betänka lägets allvar. Nu måste mera än någonsin matordningen anpassas efter tillgängliga födoämnen. Sill är det gott om och kålrötter – nu gäller det att tillgripa sådana matvaror, även om de verkar tröttande och enformiga.” Ryktet om potatis sprids runt Nytorget Lördag den 5 maj 1917 vid lunchtid anlände två 90-kilossäckar...
Takträdgården i Götgatsbacken

Takträdgården i Götgatsbacken

Säkerligen har du stått på Slussen och blickat upp mot Söders siluett och undrat över en fasad som ser ut som en riddarborg krönt av flaggstänger med fladdrande vimplar. Men det du ser är inte ett hus som har överlevt sedan medeltiden utan en brandmur till en mycket fantasifull fastighet i Götgatsbacken. Arkitekt med badhus som specialitet Wilhelm Klemming (1862-1930) studerade arkitektur vid Kungliga Tekniska Högskolan men avbröt studierna och sökte sig till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) där utbildningen var mer praktiskt inriktad. Han fick 1884 anställning som ritare hos arkitekterna Magnus Isæus och Carl Sandahl och jobbade bland annat med ritningarna till Sturebadet som invigdes året därpå. Just badanläggningar kom att bli en specialitet för Wilhelm Klemming som har ritat många badhus och simhallar runtom i landet. Tankar kring takträdgårdar Centralbadet stod färdigt 1904 och här gav Wilhelm Klemming uttryck för sin kärlek till naturen. Ornamentiken på den böljande fasaden i jugendstil harmonierar med växtligheten såväl ute i Centralbadsparken som i utsmyckningen inne i badhuset. På det platta taket byggdes en solterrass med en takträdgård, en viktig del i hans strävan att tillföra mer grönska i stadsmiljön. Sina idéer samlade han i skriften “Mera blommor och grönska i staden” som gavs ut 1914: “Platta tak äro just för vårt klimat synnerligen lämpliga, i större städer framför allt. Den som prövat på, hur härligt det är att ha takträdgård att tillgå och syssla med, den tycker icke, att det är någon absurditet att plantera på taken, och den som, liksom jag anser, att det ligger något brottsligt i att utrota naturen och plocka in hus vid hus utan att...
Stans bästa utsikt från Katarinahissen och Gondolen

Stans bästa utsikt från Katarinahissen och Gondolen

“Man kliver in i buren, det lilla kabinettet, ser på konduktören, som står där helt lugn i sin snygga uniform och fingrar på stållinan, och så bär det upp med en hastighet av 0,8 meter i sekunden utan ryckningar och stötar.” En kort men hissnande upplevelse Så beskriver Claës Lundin den 45 sekunder långa färden med Katarinahissen i sin bok “Nya Stockholm” från 1890. Då hade Kararinahissen varit igång i sju år och redan från början blev den mycket populär. Den första Katarinahissen invigdes den 19 mars 1883 i närvaro av kung Oscar II och kronprins Gustav. “Gör er icke besvär med backarne! Jag skall låta er sväva upp för dem utan att ni behöva göre er den allra ringaste möda. Jag skall hissa upp er.” Konstruktören bakom detta märkvärdiga byggnadsverk var ingenjören Knut Lindmark. Han hade våren 1881 fått koncession av stadsfullmäktige att uppföra en 154 meter lång gångbro samt ett 35 meter högt torn med en elevator. Knut Lindmark lyckades skaffa fram ett kapital på 180 000 kronor (det motsvarar ca 9,5 miljoner kronor i dagens penningvärde) och startade Mosebacke Gångbro AB. Själva tornet och gångbron utfördes av byggfirman Lecoq & Comp från Belgien medan det amerikanska hissföretaget Weeks & Halsey levererade den hydropneumatiska elevatorn. De två hisskorgarna rymde vardera 13 personer inklusive konduktören. Katarinahissen – elevator eller benrangel? Katarinahissen blev snabbt en populär attraktion för stockholmare och ett måste för turister. Samtidigt löste den ett praktiskt problem för framkomligheten på Södermalm. Elevatorn höll öppet från klockan 8 på morgonen till klockan 11 på kvällen. Redan den första månaden efter invigningen 1883 åkte 1 500 personer per...
Sidan 1 av 212