Nyårsrevy på Folkan vid Östermalmstorg

Nyårsrevy på Folkan vid Östermalmstorg

I hela 145 år ekade skratten i den lilla teatern vid Östermalmstorg. Här invigdes Ladugårdslandsteatern den 19 oktober 1856 med skådespelet ”Den bergtagna” av Carsten Hausch samt vaudeville-föreställningen ”En kontorist som är kär”. Den blandade repertoaren med salongskomedier, folkliga lustspel och årliga revyer blev snabbt ett kännetecken och 1887 döptes teatern om till Folkteatern, eller ”Folkan” rätt och slätt. En av revymakarna var Kar de Mumma (Eric Zetterström) som 1929–1930 satte upp sina två första revyer på Folkan – ”Stockholm-Motala” och ”Det glada Stockholm”. Från 1955 och fram till 1977 spelades en Kar de Mumma-revy varje år på Folkan. År 1969 hette den ”Nyårsrevyn” med Stig Järrel, Lasse Berghagen, Brita Borg, Inga Gill, Rolf Bengtsson och Jarl Borssén samt regi av Hasse Ekman. Fibban Karlsson – en klassisk revyfigur I programmet berättar Kar de Mumma att det fanns mycket att fira 1969. Själv firade han 40-årsjuileum som revymakare. Stig Järrel hade en lika lång karriär som skådespelare bakom sig och hans enormt populära revykaraktär Fibban Karlsson fyllde 32 år. Och Hasse Ekman kunde se tillbaka på sin egen revydebut som skådespelare på Folkans scen 36 år tidigare. Men framför allt var 1969 året då den olycksdrabbade trafikkorsningen Sturegatan-Valhallavägen äntligen fick ljussignaler. Kar de Mumma hade under tjugo år drivit en enveten kamp mot gatukontoret, något som givetvis även uppmärksammades i revyerna på Folkan. Fibban Karlsson var en av Kar de Mummas klassiska revyfigurer – en maktlös, kolerisk sanningssägare med ett ilsket kroppsspråk som påminner en hel del om Basil Fawlty. Här gnäller Fibban över stadsplaneringen i Stockholm från en tidigare Kar de Mumma-revy på Folkan. Och givetvis får den...
Fältöversten – ett bostadssocialt projekt på Östermalm

Fältöversten – ett bostadssocialt projekt på Östermalm

I Lindhagenplanen från 1866 finns en stjärnplats utmarkerad på Östermalm. Tanken är att där låta ett antal grönskande boulevarder mötas i en stjärnplats. De första träden planteras tjugo år senare och området har nu fått namnet Karlaplan. Bostadshusen ska placeras i en ring runt stjärnplatsen och de första byggs i kvarteren Minan, Harpan och Fanan på den södra sidan. Men sedan avstannar byggandet och cirkeln av hus fullföljs inte helt. Pittoresk kåkstad eller stadsdelens skamfläck En triangelformad tomt på den norra sidan av Karlaplan ägs av staten och här finns enkla baracker, plåtskjul, verkstäder och lagerlokaler samt en bensinstation. Åsikterna bland de kringboende går isär. Vissa ser ”Gropen” som en pittoresk kåkstad medan andra menar att handeln med skrot och begagnade bilar gör området till en skamfläck för hela stadsdelen. Ett markbyte mellan staten och Stockholms stad genomförs 1968 men frågan om hur industritomten bäst ska användas diskuteras länge och livligt i Stadshuset. Samtidigt är bygget av miljonprogrammet i full gång över hela Sverige där bostadsbristen ska byggas bort med moderna bostäder till rimliga priser. Till slut fattas beslut om ett ambitiöst bostadssocialt projekt och så här presenteras planerna för Gropen av Stockholms stadsplanekontor: ”Kvarteret Fältöversten kommer i huvudsak att bebyggas med bostäder, varvid planeringen avpassats för ett tvärsnitt av befolkningen. En bärande tanke i programmet utgör satsningen på en form av utbyggd boendeservice. De i kvarteret boende avses sålunda erbjudas tjänster av en särskild inrättad reception.” Hyresrätter ska bryta boendesegregationen Genom att bygga hyresrätter för medelklassen med integrerad handel och social service ska det nya kvarteret bidra till att bryta boendesegregationen på Östermalm. Allmännyttiga Familjebostäder blir tomträttshavare och...
Liljevalchs Konsthall firar 100 år 2016

Liljevalchs Konsthall firar 100 år 2016

Under slutet av 1800-talet hade man i  konstnärskretsar länge velat skapa en oberoende konsthall för permanenta utställningar av samtida konst, utan inblandning från kungahuset eller kyrkan.  På Nationalmuseum, invigt 1866, visades enbart klassisk konst och många av dåtidens moderna konstnärer kände sig motverkade av konstetablissemanget. Som en protest mot Kungliga Konstakademien bildades Opponenterna 1885 av en samling svenska konstnärer. I en skrivelse krävde de reformer av akademins organisation, undervisning och utställningar men fick avslag. Året därpå bildades Konstnärsförbundet som vid sekelskiftet hade  nära 100 medlemmar. När Liljevalchs konsthall invigdes i mars 1916 hade medlemmarna i Konstnärsförbundet äntligen nått sitt mål – en neutral plats där de fritt kunde visa upp sina alster. Här ville man även ge helt okända och ännu ej erkända konstnärer en ärlig chans att få möta en bredare publik. Invigningsutställningen visade verk av Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors som alla varit drivande i projektet med konsthallen. I en kort film ses de här efter ett besök på Liljevalchs konsthall, vintern 1916. En banbrytande laxlåda Liljevalchs konsthall ritades av arkitekten Carl Bergsten (1879-1935) som vunnit uppdraget genom en arkitekttävling. Stilen är en blandning av klassiskt och modernt formspråk med en pelarrad i armerad betong som är väl synlig i fasaden mot Djurgårdsvägen. En av Stockholms första nyklassicistiska byggnader. Byggnaden bidrog till den moderna arkitekturens genombrott i Sverige. Det svängda koppartaket och de öppna, ljusa utställningssalarna med sitt generösa insläpp av naturligt dagsljus fick mycket beröm. Men fasadens djärvt ljusröda färg kritiserades och snart fick konsthallen smeknamnet ”Laxlådan” av stockholmarna. Hemutställningen – en idé som nästan gick hem Med ”Hemutställningen” 1917 ville Svenska Slöjdföreningen visa...
Två stilenliga hus på Floragatan i Villastaden

Två stilenliga hus på Floragatan i Villastaden

Det moderna Stockholm började växa fram ur Albert Lindhagens generalplan som lades fram 1866. Den innehöll förslag på gatureglering med rätlinjiga kvarter, trädkantade paradgator och anlagda parker för att utvidga gatunätet och utöka bebyggelsen på malmarna. Bostadsbristen var enorm och samtidigt ville man sanera kåkbebyggelsen och släppa in ljus och luft i stadsrummet. Villastaden – en ny idé i Stockholm Lindhagenplanen föreslog även att på vissa platser i stadsmiljön bygga enskilda villastäder med fristående bostadshus efter förebilder från England och USA. Det var privata byggherrar som tog initiativet och satte spaden i marken. Byggnadsföretaget AB Stockholm Byggnadsförening köpte 1876 in ett stort område med tobaksplanteringar norr om Humlegården och sex kvarter anlades: Björken, Eken, Granen, Linden, Lönnen och Tallen. De omgärdas av Karlavägen, Sturegatan, Valhallavägen och Engelbrektgatan och genomkorsas av Östermalmsgatan, Villagatan och Floragatan. Här får bara byggas fristående hus i villastil Tanken bakom villastaden var att bygga ”från gatan indragna fristående hus i villastil med planterade förgårdar omgivna av prydligt stängsel”. Konceptet var något helt nytt i stadsmiljön och eftersom villor inte var fastställda i stadsplanen för Stockholm belades tomterna med servitut*. De nya byggnaderna var tänkta som enfamiljshus men snart uppstod tvister om tolkningen av begreppet ”villastil”. Stigande markpriser och fastighetsspekulation gjorde det svårare att tvinga tomtköparna att bygga enligt reglerna. Det ledde till att många enfamiljsvillor snart byggdes om eller ersattes av flerbostadshus. Många av tomterna har fortfarande fristående hus med förgårdar men idag finns det bara en handfull villor kvar i Villastaden. * Ett servitut är rätten för ägaren av en fastighet att använda en annan fastighet på ett visst sätt, t ex typ av...
Gasen i botten för Ostermans marmorhallar

Gasen i botten för Ostermans marmorhallar

Det händer ibland att jag slinker in i porten på Birger Jarlsgatan 18, bara för att titta på en marmortavla. Fastigheten ritades av Hagström & Ekman, två av Stockholms mest anlitade arkitekter runt sekelskiftet. Huset köptes 1919 av Hans Osterman som flyttade hit sin bilfirma. Europas största bilutställning Som generalagent för General Motors sålde Ostermans exklusiva märken som Buick, Chevrolet, Pontiac, Cadillac och LaSalle. Även grannfastigheten på Grev Turegatan 5 köptes in och här fanns garage samt en modern service- och verkstadsanläggning i sex våningar. Och verksamheten utökades med Centralgaraget på Vanadisvägen med plats för 500 bilar samt bensinstation. Hans Osterman AB på Birger Jarlsgatan var Europas största bilutställning och affärerna blomstrade. Under 1930-talet såldes i genomsnitt nästan 2 500 bilar per år, man hade uppemot 250 anställda och en omsättning på ca 11 miljoner kronor. Under många år var det ett folknöje för stockholmarna att gå till Ostermans och beundra de vackra bilarna och den eleganta inredningen i grön kolmårdsmarmor. Ostermans marmorhallar blev snabbt ett begrepp. Dikten som sjunger bilens lov I maj 1934 öppnades en särskilt påkostad bilutställning och man arrangerade en stor bankett för att fira företagets 25-årsjubileum. Hans Osterman hade låtit skapa en stor marmortavla med en inskription som placerades vid den pampiga marmortrappan mitt i utställningshallen. Som minne fick gästerna ett personligt tändsticksfodral som hade präglats med valda delar av inskriptionen samt mottagarens namn. Texten på marmortavlan hade skrivits av John O Munn på 1920-talet som en del av en marknadsföringskampanj för bilhandlare i USA. Som återförsäljare av amerikanska bilmärken hade Hans Osterman under sina resor sannolikt kommit i kontakt med den poetiska reklamtexten:...
Augusta Janssons Karamellbutik – Från kokosbitar till kokosbollar

Augusta Janssons Karamellbutik – Från kokosbitar till kokosbollar

Stockholmare som på 1880-talet var ute på söndagspromenad kunde runtom i stan stöta på ambulerande karamellgummor som sålde bröstkarameller, mandel och kokosbitar ur en stor korg. En av stans godistillverkare var Augusta Jansson som drev ett karamellkokeri i gårdshuset på Styrmansgatan 35  tillsammans med sina systrar. 1893 kunde Augusta Jansson öppna sin karamellbutik på Linnégatan 67. Som kvinnlig entreprenör hade hon stora ambitioner och hon var noga med kvaliteten, hantverket och servicen. ”Min konfektyr skall ligga på silverfat och se ut som vackra fjärilar”, var hennes motto. Systrarna Jansson jobbade hårt. Bakdörren till karamellbutiken stod ofta på glänt sent på kvällarna och restauranggäster och teaterbesökare slank in för att köpa med sig en strut med Augusta Janssons karameller på väg hem. Tjong var  Augusta Janssons storsäljare Godissortimentet utökades snabbt och Augusta Janssons kunder kunde välja mellan en mängd läckerheter som chokladlökar, vargtänder, spanska päron, terpentinkarameller (bra mot lunginflammation), lingonkuddar, syrliga knappar, franska linser, japanska knäck, honungskuddar, punschpastiller och skarpskyttar samt storsäljaren – gräddkolan tjong. Julens smällkarameller hade handkrusat silkespapper så tillverkningen tog flera månader. Bakom de täta raderna av godisburkar på butiskdisken stod lillasyster Signe och slog in karameller och paketerade choklad. Augusta Jansson gick ur tiden 1932 men systern Signe jobbade kvar ända in på 1960-talet. Då bodde jag tvärsöver gatan från karamellbutiken och hörde givetvis till stamkunderna. Bland favoriterna fanns vaniljtoppar och punschpralinerna med färgglatt strössel. (Åh, vad jag saknar dem!) Idag lever Augusta Janssons livsverk vidare som eget varumärke och hon är mest känd för sina kokosbollar. De är fortfarande stans bästa, naturligtvis. Gräddkolan Tjong Är man inte karamellkokerska till yrket är nog kolan lite krånglig...
Sidan 1 av 3123