Stockholms sjukhem – sjukvård i en anda av mild och saktmodig humanitet

Stockholms sjukhem – sjukvård i en anda av mild och saktmodig humanitet

I mitten av 1860-talet har Stockholm ca 120 000 invånare. Fram till sekelskiftet kommer de att ha tredubblats. Uppemot hälften av stockholmarna är industriarbetare som tränger ihop sina familjer i små, enkla träkåkar. För de allra flesta är livet oerhört tufft. Och mitt i eländet gäller det att försöka hålla sig frisk. Dödliga epidemier och obotliga sjukdomar Stockholms första sjukhus öppnades 1752 och hundra år senare har Serafimerlasarettet på Kungsholmen 174 sängar. I en överbefolkad stad som Stockholm räcker det inte på långa vägar. Svåra sjukdomar som kolera, smittkoppor, fläcktyfus och tyfoidfeber härjar gång på gång. När nya epidemier bryter ut inrättas provisoriska epidemisjukhus på olika platser i stan. Dödssiffran bland trångbodda stadsbor är hög. I mitten av 1800-talet dör 40 000 stockholmare varje år i olika sjukdomar, dubbelt så många som ute på landsbygden. Och för alla de som drabbas av långvariga eller obotliga sjukdom finns överhuvudtaget ingen hjälp att få då stadens sjukvårdsinrättningar inte kan ta emot eller behandla den sortens patienter. Verkligt nödvändig sjukinrättning Under ett möte på Svenska Läkaresällskapet i november 1859 diskuteras möjligheten att inrätta en vårdanstalt för obotligt sjuka i Stockholm. Ledamöterna är överens om att ”en sådan vårdanstalt vara den för närvarande av behovet måhända mest påkallade sjukinrättning i huvudstaden, ja, en verklig nödvändighet”. En motion presenteras för ståndsriksdagen som anser att frågan visserligen är behjärtansvärd, men då man är osäker på att den föreslagna finansieringen på 137 000 riksdaler är tillräcklig får den avslag. En plötslig välgörare Magnus Huss har examen i kirurgi och medicin och är sedan 1834 läkare på Serafimerlasarettet. Han är dessutom en flitig vetenskapsförfattare till en mängd...
Essingeöarna – Plats för entreprenörer och en eremit

Essingeöarna – Plats för entreprenörer och en eremit

De två Essingeöarna nämns i brev från Johan III och Erik XIV på 1500-talet. En teori är att namn som Äsingen, Hässingen, Esingen och Hessingen är varianter av namnet Åsö och har bildats efter Åsön, den gamla benämningen på Södermalm. Under 1700-talet beskrivs Stora Essingen som ”beväxd med Eek, Gran- och Tallskog” samt ”mycket oländig och med stora berg öfwer alt upfyld”. Lilla Essingen ”är äfwen oländig och bergachtig, icke med särdeles skog undantages ahl- och hasselbuskar”. Trots den oländiga terrängen var de båda Essingeöarna populära utflyktsmål och under 1700-talet fanns här både krogar och värdshus. Fram till 1916 tillhörde Essingeöarna Bromma socken som då införlivades med Stockholms stad. Idag tillhör de Kungsholmens stadsdelsområde och kallas kärleksfullt för ”Storan” och ”Lillan” av invånarna. LILLA ESSINGEN Under 1800-talet tillbringade välbeställda borgare gärna sina somrar på Lilla Essingen. Deras pampiga sommarvillor hade rogivande namn som Sans Souci, Skogshyddan, Karlsberg, Lisenborg, Lugnet och Idasro samt Montebello som betyder ”vackert berg”. Stora delar av marken på Lilla Essingen var privatägd och när den siste markägaren, grosshandlare Hugo Mattsson, avled 1904 såldes hans markområden till olika företag vilket märks på många av gatunamnen. De flesta sommarvillorna revs på 1930-talet men grosshandlare Mattssons familj har fått ge namn åt Josefinavägen och Dagnyvägen. Sverige vs America Essinge Warf startades 1849 av den skicklige skeppsbyggmästaren Johan Fredrik Andersson. Två år senare reste han tillsammans med sin gode vän, skeppsbyggaren och marinmålaren Pehr Wilhelm Cedergren, till England för att studera engelskt skeppsbyggeri. Med sig hem hade han avritningar av den nybyggda kappseglingsskonerten ”America” som 1851 hade vunnit en kappsegling runt Isle of Wight (föregångaren till America’s Cup). På...
Spökhistorier i Sveriges Radio

Spökhistorier i Sveriges Radio

På Alla helgons dag den 31 oktober 2015 blev jag inbjuden till Sveriges Radio för att berätta om spöken i Stockholm. Det finns många historier om spökena i Gamla stan men jag kände att ville berätta om andra delar av stan. Så jag valde  ut tre platser där både spännande, otäcka och märkliga händelser har inträffat. Om det verkligen spökar där? Vem vet, det får radiolyssnarna själva ge sig ut på stan och ta reda på. Kungsholmen – Fredagen den 12 mars 1926 väcks invånarna på Kungsholmen av en kraftig smäll. När en poliskonstapel tittar ut genom fönstret på polishuset ser han ett stort eldsken bortifrån Pipersgatan. Vad är det som har hänt?! Södermalm – Emanuel Swedenborg (1688-1772) var vetenskapsman, teolog, filosof och mystiker. I sitt lusthus vid Mariatorget höll han seanser med andar och änglar. Efter hans död hände något som fick sin lösning långt senare och på ett märkligt sätt… Norrmalm – På Adolf Fredriks kyrkogård vid Sveavägen finns det många stora och pampiga gravstenar. Här vilar flera berömda personer. Men en en gravsten är annorlunda än de andra… Här kan du lyssna på radioprogrammet:  P5 Stockholm – Spökhistorier OBS! Klicka på den blå pilen högst upp på webbsidan så kommer du direkt till programinslaget med...
I stråhattfabriken lades mer än två strån i kors

I stråhattfabriken lades mer än två strån i kors

Vid tiden för förra sekelskiftet var flätade hattar högsta mode och att vistas utomhus utan huvudbonad var otänkbart. Välklädda damer bar en stråhatt dekorerad med färggranna band, blommor, fjädrar och plymer medan herrarna ofta sågs i en halmhatt. Hatt var högsta mode vid sekelskiftet Louis Rügheimer och Carl Becker kom båda från Tyskland och hade 1868 startat “Stockholm Klädningtygs-Magasin” på Drottninggatan 5 där de sålde klädestyg, sjalar, paraplyer och parasoll. Nu ville de haka på modetrenden och bygga en fabrik för tillverkning och försäljning av halm- och stråhattar i olika modeller för kvinnor och män. På Kungsholmen förvandlades de gamla privata trädgårdarna från 1600- och 1700-talet till stadskvarter och Trädgårdsgatan bytte namn till Scheelegatan. Här i kvarteret Pagen startades Rügheimer & Beckers Stråhattfabrik 1887. Fabrikshuset ritades av ingenjör Wilhelm Dahlgren vars konstruktionsbyrå var specialiserad på värme- och ventilationssystem som bland annat installerades i Stadshuset. Bostadshus i gotisk palatsstil Högst upp i stråhattfabriken fanns flätlagret samt sysalen där band och foder tillverkades. Längst ner låg form- och pressalarna där hattarna slutligen fick det rätta stuket. Affärerna gick strålande och 1892 lät man uppföra ett bostadshus på Scheelegatan 24. Arkitekt var Alfred Hellerström och fasaden påminner om ett renässanspalats med spetsbågiga fönster och avtrappande burspråk i gotisk stil. Här flyttade fabrikör Becker med familj in på andra våningen i en lägenhet med burspråk, helboaserade väggar med intarsia och pardörrar med rikt skulpterade överstycken. Takmålningarna gjordes av konstnären Vicke Andrén som var flitigt anlitad och bland annat har målat taken i Café Opera, Kungliga Operan, Oscarsteatern, och Södra teatern samt Gustav Vasa kyrka. Fabriken förvandlas till bostäder Rügheimer & Becker blev snabbt...
Garvarkungarna på Kungsholmen

Garvarkungarna på Kungsholmen

En av de första yrkesgrupper som flyttade sina verksamheter till Kungsholmen när stadsdelen började bebyggas på 1640-talet var garvare. Redan 1669 hade Garvargatan (stora bilden) fått sitt namn. Under 1800-talet hade två stora garvardynastier – Westin och Lundin – etablerat sig på Kungsholmen som båda har fått gator uppkallade efter sig – Jakob Westinsgatan och Garvar Lundins gränd. Fjorton år gammal anlände Johan Jansson till Kungsholmen 1736 och fick arbete som garvarlärling. Efternamnet ändrade han till Westin efter hemstaden Västerås. Från 1748 kunde han titulera sig garvarmästare och han blev med tiden ålderman för garvarskrået. Förmögen garvare och generös boksamlare Familjen Westin skulle komma att driva garveri på Kungsholmen i flera generationer. Under 1800-talet var som mest fyra bröder Westin verksamma i familjeföretaget medan en femte broder, Fredric Westin, blev konstnär. Det är han som har målat altartavlan i Kungsholms kyrka. Familjen har även bekostat en större renovering av kyrkan och har ett eget gravkor. Jakob Westinsgatan är uppkallad efter garvarskråets siste ålderman. Han blev med tiden mycket förmögen och var en flitig boksamlare med stort intresse för litteratur om hantverk, geografi, topografi och historia. Samlingen består av tusentals böcker, handskrifter, kartor och grafiska blad som Jakob Westin donerade till Uppsala universitetsbibliotek. Många kända hyresgäster i Westinska huset I hörnet av Hantverkargatan och Kaplansbacken lät garvarfamiljen Westin bygga sig ett bostadshus som ännu står kvar. Bland hyresgästerna i det Westinska huset fanns medlemmar ur den adliga ätten Anckarsvärd. Här bodde också flera läkare och professorer från Serafimerlasarettet och Karolinska institut, som Anders Retzius och sonen Gustaf Retzius som föddes här 1842. En annan hyresgäst var Carl Gerhard Bolinder som...
Karlbergs-Bro – Kungsholmens enda koloniträdgård

Karlbergs-Bro – Kungsholmens enda koloniträdgård

Säg “koloniträdgård” och de flesta tänker nog på Södermalm. Det är kanske inte så konstigt, här finns hela 8 av Stockholms 12 koloniföreningar i innerstaden. På Kungsholmen finns det däremot en enda – Koloniföreningen Karlbergs-Bro. Men den grundades redan 1909 och är därmed en av Stockholms äldsta bevarade koloniträdgårdar. Nära 1000 kolonilotter på Kungsholmen Som mest har Kungsholmen haft totalt närmare 1000 kolonilotter men idag finns bara 19 kolonilotter kvar. Den första koloniträdgården anlades 1905 vid Stadshagen och här fanns som mest 25 kolonilotter medan den största koloniträdgården vid Fredhäll hade 263 st. Av nio koloniträdgårdar finns idag bara en kvar. Redan i början av 1900-talet hade några familjer på eget initiativ skaffat sig små jordplättar  på Kungsholmen för att på prov odla grönsaker i stadsmiljö. Den som såg till att stadsodling kunde börja bedrivas på ett mer organiserat sätt var Anna Lindhagen (1870-1941). En koloniträdgårdsförening startas i Stockholm 1906 Som barnvårdsinspektör vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå var Anna Lindhagen väl förtrogen med de svåra förhållanden som fattiga barnfamiljer levde under. Tillsammans med vännen Anna Åbergsson övertalade hon Stockholms stad att upplåta mark och de kommande åren växte antalet koloniområden snabbt. Fram till 1918 anlades nio koloniområden, bara på Kungsholmen. År 1906 startade Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm som de drev fram till 1921 då Stockholms stad tog över verksamheten. Idén till den här organiserade formen av stadsodling hade Anna Lindhagen fått under en resa i Danmark 1903 där hon för första gången kom i kontakt med konceptet när hon besökte koloniträdgården Frem i Köpenhamn. I Danmark hade man börjat odla på det här sättet redan under 1820-talet och den första...
Sidan 1 av 212