Idag går det ingen nöd på Vanadislunden
Några av innerstans yngsta kvarter ligger i Vasastan. Den första stadsplanen lades fram 1880 och under de kommande decennierna växte en modern stenstad snabbt fram. Det är väl framför allt de snörräta gatorna med sina lite anonyma hyreshus vi förknippar med Vasastan. Men i flera av stadsdelens grönområden döljer sig många överraskande historier.
Fattighjon, astronomer, sagofigurer…
I Sabbatsberg bedrevs från 1700-talet fattigvård för stadens utslagna medan sällskapslivet blomstrade alldeles intill. Samtidigt högt uppe i Observatorielunden mättes tiden medan man spejade ut mot universum. När första världskriget bröt ut byggdes nödbostäder i Vanadislunden långt borta i Sibirien. Och i Tegnérlunden mötte Astrid Lindgren en dag en liten pojke som inspirerade henne att skriva Mio, min Mio. Själv var hon stadsdelen trogen i 70 år och alla hennes älskade figurer föddes här. Hon har fått ge namn åt en del av Vasaparken. I andra ändan ligger Sinnenas trädgård där syn, hörsel, lukt, känsel och smak inspireras av porlande vatten, doftande blommor och en grönska i all sin prakt. Här väcks tankar, minnen och känslor till liv.
… ett värdshus och en sjungande bänk
Krögaren Clas Browall öppnade 1731 ett värdshus i närheten av Roslagstull. Det fick namnet Clas på hörnet och trots en lång, brokig historia ligger det ännu kvar i samma kvarter. Intill finns en liten grön täppa som hösten 2006 äntligen fick ett namn – Monica Zetterlunds park. Hon bodde på Birger Jarlsgatan en bit därifrån och skulle säkerligen ha tyckt om den parkbänk som nyligen invigdes. Så snart du närmar dig bänken hör du henne sjunga och slår du dig ner räcker repertoaren i en hel timme. När du bänkar dig i Zetterlunden märker du snart att Vasastan är som en egen småstad i storstaden. Kanske lite lagom och rätt tystlåten, men gemytlig och med många vackra oaser. Och över alltihop svävar Karlsson på taket.
Alberta iela 4
Kär design har många namn
Det var en konstbutik i Paris – Galerie d’Art Nouveau – som gav namnet till den nya stilart inom arkitektur, konsthantverk, design och grafik som växte fram från slutet av 1880-talet. Med världsutställningarna i Chicago 1893 och Paris 1900 spred den sig över Europa. En frigjord blandning av naturalistisk ornamentik med sirliga blommor och växter samt stram nationalromantik med asiatiska influenser, framförallt från Japan. Stilen hade många uttryck och kom att få olika namn; Jugend (Tyskland och Norden), Stile floreale (Italien), Liberty Style (England), Secession (Österrike) och Modernisme (Katalonien).
Lilla Paris har sin egen stil
Kanske är Art Nouveau framför allt förknippad med Paris. Men den stad som har den största samlingen av Art Nouveau-byggnader är Riga i Lettland, ofta kallad ”Lilla Paris”. Under den byggboom som rådde 1896-1913 utvecklades här en byggstil som efter 1905 kom att bli känd som Nationalromantik med arkitekter som Mikhail Eisenstein, Konstantīns Pēkšēns och Eižens Laube som alla utvecklade sina egna tolkningar. Längs Alberta ielā står flera av deras arkitektoniska mästerverk uppradade sida vid sida. Gatan byggdes 1900 och har fått sitt namn efter biskop Albert av Bremen som grundade staden 1201. När Riga efter första världskriget hamnade bakom järnridån föll dessa arkitektoniska pärlor i glömska men sedan 1990 renoveras de nu tillbaka till sin forna glans.
Tre Medusor
Lejon vaktar gatans vackraste hus
Uppe på taket på Alberta ielā 4 syns två stolta lejon och mellan dem tre Medusahuvuden. Porten ramas in av reliefer med bevingade lejon och över portalen ett bevingat kvinnoansikte. Motiven är stiltypiska och återfinns även i utställningsbyggnaden Secession i Wien från 1898, uppförd som en protest mot Wiens Künstlerhaus. Husen längs Alberta ielā är alla U-formade med två lägenheter på varje våning. Så det vackra ovala fönstret med den ståtliga balkongen delas av två lägenheter. Fönster med udda former är karaktäristiskt för arkitekten Mikhail Eisenstein (1867-1921) som ritade huset 1904. Sonen Sergei Eisenstein var filmregissör och mest känd för stumfilmen ”Pansarkryssaren Potemkin” (1925) med den omtalade scenen med soldaternas marsch och barnvagnen som rullar nerför trappan till kajen i Odessa.
Hörnhuset på Alberta iela 12
Hörnhuset som drar blickarna till sig
På Alberta ielā 12 bodde Konstantīns Pēkšēns (1859-1928) åren 1903-1907. Hundra år senare renoverades hans lägenhet på första våningen och Riga Jugendstila Muzejs öppnades våren 2009. Huset ritade han tillsammans med Eižens Laube (1880-1967) som då var ung arkitekturstudent. Laube inspirerades av den samtida arkitekturen i Sverige och Finland och blev sedan en av föregångarna för den nationalromantiska byggnadsstilen i Lettland.
Arkitektens vardagsrum
En bostadsdröm i Art Nouveau
Hörnhuset vid Alberta ielā och Strēlnieku ielā är lekfullt med sin säregna silhuett i form av ett spetsigt torn. På fasaden syns ekorrar bland blommor, växter och tallbarr. Och lägenheten är genomgående dekorerad och möblerad i Art Nouveau. Det magnifika trapphuset har dekorerats av konstnären Janis Rozentāls (1866-1916) som bodde på översta våningen – även det ett museum. Han är känd för sitt porträtt- och landskapsmåleri och finns representerad på Nationalmuseet i Riga samt på Rozentālsmuseet i Saldus.
Trapphuset på Alberta iela 12
