Idag går det ingen nöd på Vanadislunden
Några av innerstans yngsta kvarter ligger i Vasastan. Den första stadsplanen lades fram 1880 och under de kommande decennierna växte en modern stenstad snabbt fram. Det är väl framför allt de snörräta gatorna med sina lite anonyma hyreshus vi förknippar med Vasastan. Men i flera av stadsdelens grönområden döljer sig många överraskande historier.
Fattighjon, astronomer, sagofigurer…
I Sabbatsberg bedrevs från 1700-talet fattigvård för stadens utslagna medan sällskapslivet blomstrade alldeles intill. Samtidigt högt uppe i Observatorielunden mättes tiden medan man spejade ut mot universum. När första världskriget bröt ut byggdes nödbostäder i Vanadislunden långt borta i Sibirien. Och i Tegnérlunden mötte Astrid Lindgren en dag en liten pojke som inspirerade henne att skriva Mio, min Mio. Själv var hon stadsdelen trogen i 70 år och alla hennes älskade figurer föddes här. Hon har fått ge namn åt en del av Vasaparken. I andra ändan ligger Sinnenas trädgård där syn, hörsel, lukt, känsel och smak inspireras av porlande vatten, doftande blommor och en grönska i all sin prakt. Här väcks tankar, minnen och känslor till liv.
… ett värdshus och en sjungande bänk
Krögaren Clas Browall öppnade 1731 ett värdshus i närheten av Roslagstull. Det fick namnet Clas på hörnet och trots en lång, brokig historia ligger det ännu kvar i samma kvarter. Intill finns en liten grön täppa som hösten 2006 äntligen fick ett namn – Monica Zetterlunds park. Hon bodde på Birger Jarlsgatan en bit därifrån och skulle säkerligen ha tyckt om den parkbänk som nyligen invigdes. Så snart du närmar dig bänken hör du henne sjunga och slår du dig ner räcker repertoaren i en hel timme. När du bänkar dig i Zetterlunden märker du snart att Vasastan är som en egen småstad i storstaden. Kanske lite lagom och rätt tystlåten, men gemytlig och med många vackra oaser. Och över alltihop svävar Karlsson på taket.
